Det bästa av Sarah...: *Svaleskär

Svaleskärsresan, den oändliga…

Konrad, Ibb & Sara
Svaleskär

Sitter här med skrivkramp, vet liksom inte hur jag ska börja, eller hur jag på något bra och rättvist sätt ska försöka förmedla den resa som jag och Combat (Hob-Nob´s Pierrot) fått vara med om…

Men det är väl lika bra att ta allt från början J Varnar för att jag är extremt duktig på att babbla på alldeles för mycket om oviktiga saker, och gissar att det kommer bli så även nu, så ni får ögna igenom och läsa det ni själva tycker är intressant helt enkelt :p

För drygt 1 år sedan (våren 2010) fick jag ett samtal när jag stod på en jobbmässa i Stockholm från en kvinna som sa sig jobba på SVT, de letade efter en hund som kunde vara med i en TV-serie som skulle spelas in i maj, juni, augusti & september. Serien hette ”Svaleskär” och skulle vara en liknande modern "Saltkråkan" fast med en hel del läskiga inslag, och rikta sig mot ungdomar främst. Hon sa att de hade fått tips om Combat när de ringt runt till hundklubbar och letat ”kandidater” och undrade nu om jag var intresserad. Som tur var så var jag faktiskt lite förberedd på samtalet då det var (häng med nu) min systers pojkväns syster som tipsat sin kompis, som tipsat SVT, annars hade jag nog trott att det var ett skämt.

Jag mejlade iväg lite bilder och filmer och snart därefter ville de träffa oss och ett möte bokades på SVT-huset här i GBG. Jag trodde att det skulle bli någon form av casting med ”provfilmning” eller iaf att de ville se lite vad Combat kunde osv, men tji fick jag. Det enda de gjorde var att rollbesättaren, huvudrollsinnehavaren (som skulle vara matte i serien), och kvinnan som jag haft kontakten med innan, kom ut på parkeringen och hälsade på oss, klappade på Combat och fällde de där kommentarerna som de flesta gör när de ser en berger för första gången ”Åååh va söt” osv. De frågade lite småfrågor, undrade om Rebecca (huvudrollen Sara) kunde se sig själv med Combat, vilket hon sa att hon absolut kunde, och sedan var de nöjda. Dock fick jag följa med in för lite vidare diskussioner om diverse praktiska saker i några minuter, men jag trodde fortfarande hela tiden att de såklart skulle kolla på och träffa fler hundar. Kvinnan pratade konstigt nog hela tiden som om att allt redan var ”klappat och klart” så tillslut frågade jag när de skulle träffa de andra hundarna och när beslutet om vem det skulle bli skulle fattas. Till svar fick jag:
- Men vi ska inte kolla på några andra hundar, vill och kan du så vill vi ha honom. Vi har några andra som vi fått bilder på men vi känner inte att vi behöver träffa dem, Combat är helt perfekt!

Svaret kom lite som en chock och 1000 saker snurrade i huvudet… Skulle det vara negativt för rasen? Hur skulle jag få ihop det med mitt heltidsjobb + 4 månaders inspelning samtidigt? Skulle Combat klara inspelningsmiljön? Ville jag verkligen lägga så mycket tid på någonting sådant här? Osv…
Jag fick någon veckas betänketid men innerst inne så visste jag nog att jag ville, det är ju inte direkt varje dag man får en sådan chans.

Tankarna och funderingarna rätades ut mer och mer och det praktiska med jobb skulle lösa sig utan problem – de dagar då det skulle vara heldagsinpelningar kunde jag bara få ta tjänstledigt och de dagar det var färre inspelningstimmar skulle jag kunna dubbeljobba iom att inspelningsplatserna låg i GBGs skärgård och alltså inte tog allt för lång tid att ta sig till.

Hux flux var det alltså bestämt – Combat skulle bli TV-hund á la Båtsman J
Manuset på de 4 första avsnitten av de 12 kom nerdimpandes med posten och det började så smått sjunka in vad vi skulle få vara med om, att det var på riktigt liksom (fast jag har nog än idag inte riktigt förstått fullt ut om jag ska vara ärlig). Manuset lustläste jag och kände att det nog skulle bli en riktigt mysig och spännande sommarserie, men som jag troligen inte skulle vågat kolla på om jag var liten eftersom jag var (är) en sådan fegis vad det gäller läskigheter, att jag var hysteriskt mörkrädd när jag var barn gjorde ju inte saken bättre heller :p

Hunden i manuset hette ”BM” (vilket ju sedan ändrades till Konrad) och beskrevs som en ”oborstad gatukorsning” – och där föll det på plats varför de fastnade för Combat. Vi bergerägare är ju rätt så vana vid repliker liknande ”Oj vilken söt hund, det måste vara en väldig blandning?” och trots att man då säger rasnamnet är det ju inte allt för sällan folk fortfarande tror att det är en blandras – så ja, ”oborstad gatukorsning” är väl ganska så mitt i prick. De saker som hunden skulle göra och vara med på var i princip vanliga vardagssaker som att ligga på sängen, vara med ute, springa på klippor, gå på bryggor osv, enda skillnaden här var ju att allt skulle göras på beställning och enligt en redan förutbestämd tanke… Men det kändes ändå bra och helt klart genomförbart.

Tiden fram till första inspelningsdagen kändes så himla lång, samtidigt som den närmade sig med stormsteg. Jag hade ganska mycket kontakt med Marie (som var kvinnan som ringde mig den där dagen på mässan) om olika saker, de ville veta vad de skulle köpa för godis till honom, vad han gillade för leksaker, om han ville ha något speciellt att ligga på osv. Utöver första träffen utanför SVT-huset så var jag och Combat ute och gick med Rebecca (alltså Combats TV-matte) ett par gånger, gjorde en del kontaktövningar och lekte massor så att de två skulle lära känna varandra innan inspelningen. Combat gillade Rebecca och hon var duktig med honom, som tur är så är ju C väldigt lättmotiverad och gillar att göra saker med de flesta som är roliga och har godis eller laksak så han valde henne framför mig när jag satt och var tråkig medans Rebecca bjöd upp till lek och bus, så det kändes tryggt och bra inför inspelningen. Mardrömmen var ju att han bara skulle vilja till mig hela tiden, vilket hade varit riktigt pinsamt…

Dock så visste jag ju inte ett skvatt om hur det går till på inspelningar, så första dagen var verkligen spännande. Och man kan väl helt enkelt säga att det är en otrolig resa vi har fått vara med om, som jag är så fruktansvärt tacksam över. Jag har lärt mig så otroligt mycket och tittar på TV och film på ett helt annat sätt nu än innan. Kommer på mig själv att sitta och fundera på hur många vinklar de har filmat olika scener i, hur många omtagningar de fått göra, hur nära kameramannen står, hur många som varit involverade, hur känslan är på inspelningsplatsen osv osv osv… Jag har även lärt mig vilket otroooligt jobb det ligger bakom en TV- eller filmproduktion, det finns verkligen en ansvarig person till varje liten del, en som fixar hår, en som fixar smink, en som letar inspelningsmiljöer, flera som jobbar med att spärra av t ex vägar och lokalisera störande ljud, ljusbesättare som täcker för fönster, riggar och riktar lampor, håller skynken mm, ljudupptagare som hör ALLT på flera mils radie typ (till 95% var det ljudkillarna, inte regissören, som bröt tagningar pga störande ljud som kunde vara allt från flygplan till en TV som stod på inne i ett stängt hus, eller barn som lekte flera 100 meter bort…), en som har ansvar över mat dvs fikabord & luncher + ev extramat vid övertid, en som passar kameran (står bakom och är beredd att ta emot om kameramannan t ex ramlar, och flyttar kablar mm), en som sköter fokuseringen, en som filmar (fokuseringen sköttes alltså av en separat person med en liten fokuseringsmanick), en som hade ansvar över barnskådespelarna, flera som fixade rekvisita (byggde upp alla miljöer i hus, på bryggor, trädgårdar, ja allt som visas i rutan i stort sett, INGENTING som visas i rutan är pga slumpen), en som satt och läste med i manus för att snabbt kunna flika in om replik glömdes samt tog tid på alla tagningar... Finns massor av fler uppgifter, är stört omöjligt att få med allt, men tror ni fattar grejen? Det är verkligen ett MEGAprojekt att spela in en serie (i detta fall blev ju 4 månaders filmning, 6 timmar färdigt material), många i teamet kändes som de jobbade i stort sett dygnet runt i alla 4 månaderna + massor, massor av tid som de lagt ner både innan och efter själva inspelningsmånaderna och dessutom en del även i "semestermånaden" som vi hade i juli.

Jag förstår verkligen inte hur de klarar av det livet faktiskt, att jobba med film/TV/serier är verkligen i stort sett en livsstil som man väljer att ha. Inget liv som passar mig, men jag är väldigt glad över att få ha varit en del av det och ”Svaleskärsfamiljen”, skulle absolut kunna tänka mig att göra om det om allt klaffat så bra som det gjorde nu med mitt riktiga jobb bl a - men att ha det som huvudsakligt yrke - nej tack =)

Förutom just det ”praktiska & materiella” runt en inspelning har jag också lärt mig att tiden är en extremt viktig faktor – en lite udda sådan – i vissa perioder kunde det hända väldigt, väldigt, väldigt lite under väldigt, väldigt lång tid för att sedan slå om på en millisekund och hända väldigt, väldigt, väldigt, väldigt mycket på väldigt, väldigt, väldigt kort tid. Något som kunde vara ganska så frustrerande minst sagt.

Combat då, vad tyckte han? Jo jag kan lova att han mådde som en prins, sådan uppmärksamhet som han fick under inspelningsmånaderna kommer han aldrig att få igen. Han blev allas lilla maskot som sprang omkring och spred glädje mellan tagningarna. När vi kom tillbaka efter perioder, eller bara någon dag, som vi inte varit med på så sken alla upp och sa att de saknat honom och att det kändes konstigt när han inte var med. Det blev en rutin att han var tvungen att hälsa på alla varje dag innan vi kunde sätta igång och filma, fick han inte hälsat och kollat av läget så kunde han lätt bli ofokuserad på tagningarna, men till 95% så funkade allt riktigt bra.

Man brukar ju säga att barn & djur är det värsta man kan ha med på inspelningar, så väldigt många i teamet hade varit lite oroliga inför starten då ju hela serien just handlar om ungdomar varav huvudrollen har en hund som näst intill jämt följer henne där hon är, vilket för "filmfolk" betyder att det kommer bli oändligt med omtagningar. Men både barn och hund skötte sig så fantastiskt bra hela vägen igenom, och ofta fick jag höra ”Det är precis som att han läst manus, han är ju helt otrolig, och så lugn”. LUGN?? Combat LUGN - tänker väl många av er som träffat honom ;)…och ja, jag skrattade åt dem varje gång de sa det och tänkte att de bara skulle veta hur han är i normala fall. Men på något konstigt sätt så funkade det liksom bara direkt med honom och kameran, som om han förstod hela grejen. Det var extremt sällan de fick bryta på grund av C och bara någon enstaka gång som de fick plocka bort honom för att det inte funkade (sorgliga, stillsamma scener var rätt svårt då en berger ju har sitt glada smile och pigga ögon mest hela tiden), men däremot så plockade de in honom i flera scener där han enligt manus inte skulle vara med.

Jag lärde mig ju massor som jag nämnt, och även Combat lärde sig nya grejer under tiden, t ex så tränade vi in ”skall” och ”deck” (ligga med hakan på marken), och att apportera en pappersmapp (som jag aldrig trodde skulle gå, och till på köpet när scenen skulle spelas in visade sig att det inte alls skulle utföras på det sättet vi tränat in det, men på något sätt så lyckades vi även med det ganska så direkt). I en scen så är han instängd i en liten, liten mörk skrubb med nosen och framtassarna ihopbundna med tygremsor - visste inte alls hur han skulle reagera på just detta när jag läste manuset, men det gick förvånansvärt bra och enkelt – korv är lösningen på mycket ;)

Beroende på hur han skulle agera i en scen så var min placering väldigt varierande och många kreativa lösningar gjordes, jag har gjort allt från all ligga raklång på marken, till att gömma mig bakom klippor, till att vara instängd i den minimala skrubben med honom, till att ligga raklång i en båt osv. Mycket och vilt gestikulerande och godiskastande har det också blivit för att få honom att göra någonting vid precis rätt plats eller tidpunkt, eller att bara hålla sig inom ett visst område. Ibland fick jag även ha en medhjälpare som t ex släppte eller fångade in honom vid rätt tillfälle om han skulle från en punkt till en annan.

Innan Svaleskär började sändas, och innan jag bestämde mig för att vi skulle vara med, så var jag ju lite orolig över hur det skulle bli med ”igenkännandet på stan” och hur rasen skulle framställas och exponeras, men som jag hoppades och trodde så har det inte blivit någon negativ effekt (än så länge och vad jag vet iaf). Vi kan gå på promenader utan att bli förföljda av autografjagande fans ;) och jag har inte hört från uppfödarhåll att det blivit någon boom av förfrågningar efter att serien nu visats. Där har vi en stor fördel av att ha en ras som ingen vet var det är och som faktiskt ser ut som en blandras, mardrömmen hade varit att det blivit så som det blev med t ex border collien efter serien ”Snoken”. Den enda som märker lite av TV-exponeringen är min hundvakt som går förbi skolan här bredvid på dagtid med Combat, då brukar det tydligen ofta komma fram barn och fråga ”om det är Konrad som är med i Svaleskär”, vilket ju faktiskt är lite gulligt och min bästaste hundvakt tycker det är roligt med barnen och låter dem ibland ge Combat godis och testa några trix – tur att han tar den biten så slipper jag, som inte är så värst förtjust i barn som jag inte känner ;) Några andra som däremot försöker dra nytta av kändiskapet är mina äldre hundvänner som har barn som de vill försöka få med på träning eller tävling, vilket barnen ofta inte vill – dock har lockandet med ”…men kändishunden Konrad kommer vara där”- inte gått hem så bra, haha :p

Får väl försöka avrunda här, tror jag fått med det mesta, plus ganska mycket mer, som jag brukar få frågor om gällande denna Svaleskärsresa vi varit med om. Det har verkligen varit fantastiskt kul!

Rätt så mäktigt men även svårbegripligt är det iaf att se sin älskade hund på TV eller datorn ”in action”. Konrad kommer ju alltid leva kvar i Svaleskär, liksom ”Turbo”, ”Båtsman” och ”Lassie”, även när Combats dagar är gångna, vilket är en ganska så känslosam tanke att brottas med samtidigt som det är väldigt fint… Även fast resan är slut med inspelningarna osv så kommer minnet alltid leva kvar, och vara oändligt <3

Visats: Vintern 2011 på Barnkanalen, 19:00 & sommaren 2011 på SVT1, torsdagar 20:00
Hemsida: SVT Svaleskär (här ligger avsnitten på SVT-play)

BILDER
Bildkavalkad från inspelningar, miljöer, teamet osv