16/3 - Akut krampanfall...

Ja denna dag fick ett rätt otäckt slut, som jag inte vet riktigt vart det kommer sluta - vi får bara hoppas att det var en engångsgrej!


Tina & Theo kom hem till oss vid 18:30 och vi gick en promenad på ca 40 minuter, Combat och Theo var riktigt glada över att träffas igen efter att inte inte setts på jättelänge :) 
Vi började sedan planera våran tävlingslydnadskurs som vi ska hålla på GHU nu i vår vilket ska bli riktigt kul. Har aldrig hållit i en tävlingslydnad innan, och har ingen utbildning för det, men tror att kursen kommer bli bra. Jag och Tina har samma tänk och hur vi vill lära ut saker och ting och vi har fått ihop en bra plan känns det som.


Theo och Combat fick ett litet lekryck här hemma precis innan de skulle gå hem vid 20:45, och sedan la sig Combat och sov i hallen efter att de gått.


Vid ca 21:10 brötar det till ute i hallen och jag ser Combat "fara omkring", tror att han leker med en boll men när han "kraschar" in under en pall blir jag lite fundersam för SÅ galen brukar han ändå inte vara inne. Hur som helst så tar han sig in till rummet där jag sitter och jag ser att han inte alls har någon boll eller annan leksak, men att han beter sig väldigt konstigt, liksom ryckigt och okontrollerat. Jag pratar med honom och han försöker gå emot mig men "krashar" hit och dit så jag går till honom och känner att bakbenen är ihopkrampade i muskulaturen.


Jag vet inte vad det var, men någon typ av krampanfall i bakre delen och väldigt häftig andning och även dregglande (såg ut som Bambi på hal is, eller som att det gick ström igenom kroppen). Har bara erfarenhet av epelepsi hos människor, men symptomen tycker jag stämmer hyfsat - dock ett väldigt litet anfall isf (dock ganska långt). Han var kontaktbar hela tiden och ville stå och gå, men kunde inte. Han fick panik när han inte kunde styra sig som han ville, men lugnade ner sig när jag höll honom och sedan släppte det till slut. Hanna var på väg och skulle köra in oss till Blå Stjärnan, men det släppte precis innan hon hann hit, så nu avvakatar vi efter att ha pratat med Jenny, både under och efter anfallet, som jobbar på Blå Stjärnan. 
Den totala tiden som det höll i sig var ca 4-5 minuter.


Ganska så direkt efter att det släppt så var han precis som vanligt, men jag tar med honom imorgon till jobbet så jag kan ha lite extra koll i fall att. Han äter, dricker, gör alla konster och annat jag ber honom om, vänder obehindrat åt båda håll, reagerar inte på tryck över ryggen eller böjprover på benen, gick på som vanligt när vi var ute en liten promenad efteråt och hoppar självmant upp och ner från sängen och sin fotölj här hemma.


Är "lyckligt lottad" att jag själv kan hålla mig cool i sådan här situationer, det är verkligen hemskt att se sin hund och ögonsten må dåligt och ha panik (men han verkade inte ha något ont), speciellt när man inte vet vad det är för någonting och vad man ska göra för att göra det bättre, och inte minst INTE göra för att göra det värre.

Har haft sms-kontakt med min uppfödare och hon var ganska så säker på att det inte visat sig någon EP i Combats led (finns dock EP i rasen) innan, men hon skulle kolla med sin dotter (de har kenneln tillsammans) och även ringa uppfödaren i Frankrike som äger och har Combats pappa (yes, Combat blev till i Frankrike då de flög ner med två tikar och parade dem med var sin noga utvald frank hane, och sedan flög hem igen)
Har även haft lite kontakt med lite folk över Facebook och genom en kompis fått reda på att symptomen även passar in på en nervsjukdom som heter EIC - exercise-induced collapse, som finns en del hos labradorerna. Detta utlöses efter ganska hård ansträngning dock, vilket ju inte hade förekommit i Combats fall (lekrycket här hemma kan ju knappast anses som ansträngande?).


Ja, så det enda vi kan göra nu är att "leva" på som vanligt och bara hoppas att det aldrig händer igen, men samtidigt vara lite extra vaksam i fall att. Ska försöka "testa" honom imorgon med lite extra ansträngning för att se vad som händer - förhoppningsvis ingenting...


Hanna finns redo inatt som körningsjour om vi skulle behöva åka in, men vi hoppas och tror att vi ska slippa det. Tusen tack kompis för att du släppte allt och gjorde en akututryckning förut!! Och tusen tack Jenny för rådgivningen! Vad skulle man gjort utan alla underbara vänner som man har, som man vet alltid ställer upp i vått och torrt??

Du & jag, alltid!!

**Like it, love it** /Sarah