8/12 - Taggtrådsord

Jag saknar dig, jag saknar oss jättemycket.
Jag tycker jättemycket om dig, bryr mig om dig och du är en viktig person för mig.

...men jag är inte redo, 

jag måste vara själv

JAG förstår verkligen inte!!?
Från dröm och lycka till mardröm och kaos.


Red i efterhand; Usch, man ska inte skriva saker i bloggen när man är deppig... Inlägget är ju inte direkt någon intressant eller upp-piggande läsning, men samtidigt så är det en del av hur jag mår just nu och min grundtanke med bloggen är just att kunna följa mig själv bakåt i tiden i både med och motgång (dock utan att lämna ut allt för mycket, utan bara mer själv förstå vad det var just då), så det får stå kvar och säkerligen, i svaga stunder, så kommer fler liknande inlägg att präntas ner - ni som läser får ha överseende med det och  ignorera och ta del av det positiva istället =)

**CREA DIEM** //Sarah

5/11 - Stuck...

There are moments in life when you miss someone so much 
that you just want to pick them from your dreams 
and hug them for real! 

**CREA DIEM** //Sarah

15/4 - Turbulent är förnamnet

Livet och hur man har det kan svänga fort, mycket fort. Men jag har tur, jag mår iaf mentalt bra och är i livet. Till skillnad från en granne uppe på Resö, landstället, som hängde sig för ca 1 månad sedan fick jag reda på idag. Fruktansvärt tragiskt och ledsamt, chockbesked. Efter sig lämnde han 3 små pojkar, hund och exfru några hus bort, samt en hel ö i saknad och sorg kan jag tänka. Hur kan något sådant här hända? X var alltid lika glad och trevlig, hittade på grejer med sina söner och verkade utåt sett väldigt levnadsglad... Nu ångrar jag nästan att jag aldrig vågade mig på att smaka på hans snigelsoppa... Det var lite som en grej som vi hade ihop, att alltid prata och skämta om, om de fiskat några krabbor och sniglar (som de brukade göra från vår sjöbodsbrygga), och om jag någongång skulle bli modig nog att smaka ...det blev jag aldrig. Sänder många varma tankar till de 3 små killar som aldrig kommer få sin pappa tillbaka...

Jämför man ovanstående händelse och öde, och många andras liv och vardag, med vad som hänt mig så är väl mina bekymmer en droppe i havet. Men man kan inte alltid gå och jämföra och lägga locket på, just för att det alltid finns någon som har det värre. Utan man får se till sin egna livssituation med och vad som påverkar den, vare sig andra har det värre eller inte.

Det som hänt mig är inget kul, inget kul alls, och jag har ont, ganska rejält ont just nu. Det som igår förmiddags började som en härlig morgon med snabbrastning nere vid havet innan jobbet, slutade med att Polisen stod med mig på parkeringen ca 20 minuter efter att jag själv parkerat, och tog min historia och dokumenterade om hur jag precis innan blivit nedslagen av en man som inte gillade att jag tog hans hund i halsbandet och överlämnade denna till honom efter att den sprungit fram till Combat, för att göra en väldigt kort variant av hela händelseförloppet. Vill inte, och vet inte vad jag kan gå ut med än i o m att det troligtvis blir rättegång någon gång i framtiden (räknar med en ganska lång process). Vittne finns, advokat är inkopplad, skadorna läkardokumenterade och inrapporterade till mitt privata försäkringsbolag samt jobbets.

Bävar just nu inför att lägga mig, har ont så fort jag rör mig. Skratta, hosta, djupandas ...U name it, smärta! Har fått en kraftig sträckning i höger överarm och ner mot skuldran, samt i nacken. Har 1 rivsår i pannan och 1 på högra handleden, och fick ett hårt knytnävlag på revbenen, som tur nog inte bröts, men är rejält ömma. Om ni tänker er den absolut värsta träningsväreken ni kan tänka er, plus lite till, plus låsning i nacken, så har ni nog en bild av hur det känns just nu på ett ungefär. Trodde inte att det skulle bli så farligt, kändes helt OK igår, lite öm och känningar bara, men blev betydigt värre över natten till idag samt under dagen. Var inne hos läkare igår och dokumenterade skadorna, men fick åka in ikväll igen och fylla på med mer som kommit fram nu när det "legat till sig" lite.

Jag som tänkt ta tag i träningen nu när jag kom hem från Umeå och hade bokat BodyCombat med Emma P idag :( Kommer nog inte kunna bli träning på ytterligare 1 vecka framåt. Måste läka ihop helt först. Blev istället några timmar å hundklubben istället för egenträning. Jag och Emma N köpte sushi och pic-nicade innan de andra dök upp, sedan blev det en kortare promenad och en del hundträning. Är nöjd med Combat till största delen idag, men att jag hade ont gjorde att jag hade ganska kort stubin och var nog ganska så sammanbiten och tråkig mot mina härliga kompisar tyvärr. Men jag tror att de fattade läget... Tack Emma P, Emma N, Hanna, Elin & Maria för sällskapet ikväll!!

Nu ska jag iaf försöka somna, är mentalt väldigt trött så jag hoppas att det hjälper till att koppla bort smärtan. Bara jag får somnat så tror jag det är lugnt, men tror inte jag vill veta hur jag känner imorgon när jag vaknar. Det sista läkaren sa till mig när jag gick var "Ta 2 alvedon innan du går och lägger dig, nacken kommer att bli jobbig..."

Skål för ett mycket positivt inlägg idag, sorry!

Blodtappad

Idag har jag äntligen varit hos läkare för en mer ordentlig utredning för mina leder. Det har tagit ett jäkla tag att boka denna tid, hat tääänkt göra det i säkert 1-2 år... Och nu är besöket äntligen avklarat!! Tack alla som tjatat och vart på mej om att få tummen ur och boka!! Utan er hade det säkert tagit ett par år till, typ tills jag inte kunnat gå längre eller så.

Men som sagt nu är det gjort. Blev undersökt av läkaren först, eller mer utfrågad om vart jag har ont, hur, speciella tillfällen mm mm, och sedan kände han på alla leder som jag har värk i; fötter, knän, höfter, rygg och handleder. Tidigare har läkare sagt att det är överrörlighet och jag har gått hos sjukgymnast för ryggen ett tag år 2004, men slutade rätt snabbt med det eftersom det var så idiotiska tider som fanns bara. Har alltså sedan 2003 nångång gått och trott att det är överrölighet jag har, men förra året när jag var hos läkare för något annat passade jag på att kolla med honom om lederna också lite snabbt, och han tyckte inte att jag var överrörlig och sa att jag skulle kolla upp dem igen... Och det är det jag gjort nu då, det färskaste utlåtandet är som följer: Nej överrörlig är du nog inte, men klart väldigt rörlig. Knäna knakar en del... Fötterna går i och för sej att vrida väldigt mycket, stukar du ofta dem?

Pratade en stund till och han sa att det kan vara någon form av kronisk ledinfalmmation eller/och en "svit" efter allt idrottande. Kan vara så att musklerna runt lederna blir mindre och mindre, eftersom jag inte alls får den styrketräning som jag är van vid redan när jag var 11-12 år, och att istället lederna belastas mer och mer nu då. Han rekommenderade att börja med både sjukgymnastik och träning igen (ska ju börja på SportLife nu snart igen ...vilken dag som helst) Visst känner jag mej klart bättre i knän och fötter när jag håller igång och tränar mer styrka, men samtidigt har jag haft ont i knän och rygg i 10-11 år så det kan inte vara hela sanningen heller.

Blev i alla fall skickad till provtagningen och de tömde hela 5 eller 6 olika rör med mitt stackars blod för att ta diverse olika tester på. Som vanligt blev sköterskan glad när hon fick se mina armvecksådror som syns så tydligt (tänk vad olika saker som gör oss glad kan vara), men hon var tvungen att hålla nålen i rätt läge hela tiden för annars så stannade blodflödet upp av någon konstig anledning. Undra hur ofta de tar prover på någon som garvar och skojar med dem, när de behöver mecka lite med nålen. Jag tyckte det var lite komiskt i alla fall, effekten var precis som när man trampar på en vattanslang liksom. Så nu är det väl bara luft som pumpas runt i ådrorna kan tänkas efter den tömningen.

Hoppas både att proverna SKA visa och INTE visa något konstigt. Visar det någonting så hoppa jag att det finns ett sätt att "bota" det för att kunna bli bra, men samtidigt kanske det visar någonting som jag alls inte vill veta av... Lite jobbig väntan nu faktiskt fram tills jag får svaren nästa vecka.

En av mina högsta önskningar just nu är att få veta att jag kan bli bra och slippa den mesta värken i alla fall, orkar, vill inte, har inte tid att ha ont mer nu!! Är så tröttsamt det här. Just nu är det iofs rätt OK. Så fort jag får ihop pengar ska jag köpa mej en "Back on Track" madrass och hoppas på att den kommer hjälpa mej lite iaf.

Kan tänka mej att det inte är så många som vet att jag har såhär ont, men det är för att jag är rätt bra på att dölja det tror jag och inte klaga allt för mycket. Kör mer på "bit ihop och härda ut"-stilen, finns många fler som har det betydligt värre än mej. Men man kan ibland se på mej i vissa röreöser att ansiktet skrynklas ihop, då får jag sånna där blixtsmärtor. Ibland har jag även handled/er & fotled/er i stödbandage om jag är inne i en mer ond period och när jag tränar har jag alltid mina knäskydd på. Har även ett par fortledsskydd från McDavid med 2 fasta stödskenor på varje sida om foten. Kan varmt rekomendera dessa, men det tar ett tag att känna sej bekväm i dem.

Sådär, detta var nog 1a och sista gången jag går in på detta så här ingående, gillar inte att gnälla och blotta mej såhär. Så hädanefter kommer bara jag gå in på kort lite då och då om jag märkar någon skillnad när jag tränat ett tag och självklart säga till när jag fått provsvaren då.

Nu ska jag i alla fall sova. alleles för sent som vanligt...

Det slutar med Norba!

http://www.namninsamling.com/site/get.asp?slutar_med_norba

När ska detta sluta?? Snälla skriv på...

Vila i frid!!

Ska de va så här?

Mitt sinnsetillstång pendlar nu mellan; uppgivenhet, jävlar anamma att klara det, total uppgivenhet, maktlöshet, kämparanda, prestationsångest, ursinne, och åter igen uppgivenhet... ligger å mår illa och störtlipar för att jag inte orkar mer, medans jag i nästa stund blir förbannad på mej själv och börjar plugga frenetiskt, medans jag i nästa stund bara sitter helt tom utan att över huvud taget orka bry mej om någonting.
Tankar om att skita i det här nu och strunta i diplomeringen flyger i huvudet lite titt som tätt, samtidigt som min vanliga prestationsångest trycker på och pressar. SARAH kan inte få ett underkänt det finns INTE!! Det räcker med att mitt ego klarat av att få en omtenta (som jag i stort sett valde själv att få iofs iom att jag inte valt att plugga) och komplettering på den här satans marknadsplanen, mer klarar jag inte av. Omtentan var jag nästan stolt över att få, jag hade klarat av att prioritera annat framför att plugga till tentan (jo det är faktiskt en merit för mej) men när vi fick tillbaka marknadsplanen rasade min värld samman. DET ÄR INTE JAG ATT INTE KLARA SAKER!! Jag MÅSTE klara allt! Så är det bara.

Sitter med den satans marknadsplanen nu, KLOCKAN 01:00 en fredag (okey, lördag nu till och med) Ska de va såhär? Blir jag någonsin klar? Egentligen ska vi väl sitta i gruppen och jobba, men det gjorde vi i 5 timmar i onsdags och en timma idag på lunchen. Jag har efter det tagit på mej att göra klart det sista nu här hemma eftersom jag hade en "fri" kväll idag och de andra har saker att göra. Snälla Sarah fixar såklart!! Och det gör jag faktsikt mer än gärna för C & H, de har annat att tänka på just nu. C har legat hemma igår och hela dagen idag och spytt och vart "blind" (har en ögonsjukdom som gör att hon blir yr, illamående och blind när hon antränger ögonen) på grund av allt plugg de 2 veckorna som varit nu. Fan vad man känner sej maktlös när ens kompis mår så dåligt!! Hatar det! H fyller år idag och måste ju få fira sin födelsedag. Hon har även tagit hand om C lite idag och tagit ut henne på en fika, medans jag stannade kvar i skolan och tog lite anteckningar på sista lektionen för oss alla tre. H har även hon haft en tuff dag idag med att få ta hand om andra kompisar till henne (förutom C) som ringt och haft tråkiga besked. Fan vad alla mår dåligt just nu!! Jag får väl vara glad för att jag iaf inte är sjuk på något sätt.

Om sex timmar ska jag upp och iväg på Agilityinstruktörs-utbildning hela dagen imorgon. Kommer vara lagom pigg känner jag. Så typiskt när man sett fram emot det så mycket innan! Ska även nu innan jag lägger mej läsa igenom det matrial vi fått som ska vara påläst innan utbildningen... Suck.

Jaja, bokade iaf Combat-passet på måndag nu, så jag har någonting "hjärnbefriande" att se fram emot iaf efter helgens utbildning (är både lördag & söndag) och plugg (får sitta imån kväll efter utbildningen igen som sagt). *skönt*