16/2 - Flygfobiångest

Fyy, känner mig riktigt patetisk just nu!

Jag KAN flyga
men jag är förbannat rädd!!

Fick precis ett mail från min kollega som undrade om det var OK för mig att jag flög upp till Sthlm tillsammans med honom och min andra kollega (med lovord om att isf få hållas i handen) nu när vi ska på mässa i slutet av mars, eller om jag vill ta tåg upp själv. Anledningen till att han frågar och inte bara bokar för mig också är, som ni säkert listat ut, att jag är väldigt, väldigt flygrädd...

Fick panik av orden i mailet och ville på direkten svara "tåg!!!!", men räknade till 10, bet ihop och svarade (med hjärtklappning) "flyg" - direkt när jag klickat på "skicka" vällde tårarna och panikångesten upp.

Fan å helvete rent ut sagt att jag ska känna såhär, hatar det! Det enda jag gör är att begränsa mig själv, men jag kan bara inte styra det, jag VET att det är farligare att åka bil och yada, yada, yada - jag vill INTE vara rädd, men jag är det så förbaskat mycket och har alltid varit.



...fick till svar "Bra att Du tänker så och tränar för det kommer nog bli en del flyg för Dig senare i livet! Vill Du gå en kurs för flygrädda så kan vi ordna det?"

Har svarat på frågan och har nu tagit klivet närmare en hjärnskrynklare... Har under flera år haft Kognitiv Beteendeterapi i tankarna, men aldrig tagit tag i det - just för att det skrämmer mig. Men nu, nu är det dax!

Hur ofantligt rädd jag än är, så måste jag säga att det är väldigt fascinerande och vackert att se jorden från ovan. Senast jag flög var 2006 tror jag... Innan år 2000 totalvägrade jag flyga från att jag var 3 år ungefär, fick sedan en Spanienresa med familjen i julklapp 1999 och då var det helt enkelt bara att göra det, men med krav att få lugnande medicin (Stesolid), mellan 2000-2006 har jag sedan flugit till Spanien ytterligare 1 gång, till Grekland (ön Zakynthos), till Thailand och Sthlm - alla gånger utom 1 (hem från ett "hundmöte" i Sthlm, då B1 fick agera ordbajsplank och nervkontrollerare istället) har jag tagit lugnande.
Jag är dock inte typen som gråter, blir hysterisk och visar att jag är rädd, utan jag går mer in i mig själv och skjuter undan alla tankar så gott det går, ingen i sällskapet får säga ett ord om själva flygningen och jag försöker sysselsätta mig med diverse olika tidsfördriv som tidningar, böcker, prata, prata, prata med mitt resesällskap osv.

Hem från Thailand

...tur att jag har kvar Stesolid hemma :p

**CREA DIEM** //Sarah

15/3 - Tränings-combat & rädd Combat

Idag blev det ett Bodycombat-pass på Frölunda, väldigt skönt! Nästa tisdag är det ny release för Asma, Sussie & Caroline - kommer bli grymt kul!

Innan träningen kom sjukling-Johannes och lämnade Charlie som jag tog med på promenad runt Sisjön så han fick röra på sig mer än de korta rundor som J orkar sig ut på runt Domkyrkan ungefär. Hade inte en tanke på att det kanske var halt på grusvägarna där uppe innan jag åkte dit, så det var bara ren tur att broddarna låg kvar i bilen när jag kom fram till parkeringen - hela gångbanan var täckt av blankis i stort sett, men med broddar på gick det som en dans att ta sig runt :p
Johannes mötte upp efter promenaden och tog med båda hundarna hem till sig så jag slapp åka tillbaka till mig och lämna Combat när jag redan var halvvägs vid gymmet, skönt att slippa massa onödigt flängande. Så direkt efter träningen åkte jag in till stan för att hämta Combat och även ta en kvällsrunda med Charlie, och Combat också såklart, så Johannes slapp ut i kvällskylan med sin feber.
Gjorde dock ett väldigt dumt val av promenadväg som resulterade i en hysterisk Combat som hängde sig fram i sträckt koppel i ca 15-20 minuter i ren panik :( Uppe vid Heden var det någon typ av utländsk storfest med mängder av folk, eldar, tält, stor scen, hög musik osv OCH SMÄLLARE & FYRVERKERIER såklart... FAN att detta otyg finns! Några mindre smällare fyrades av precis när vi gick förbi, och sedan var det tokört för Combats del. Efter ca 10-15 minuter när vi gått längs Avenyn ner hade han lugnat sig yttepytte iaf, men då smäller de såklart av ett storfyrverkeri som ekar mellan byggnaderna och pågår i 5-10 minuter, alltså nästan hela vägen hem till Johannes igen, och Combat blir än mer hysterisk - fanns inte så mycket mer att göra än att korta upp kopplet så kort som det bara gick och helt enkelt försöka gå lugnt "hemåt", iaf så lugnt som det går med en panikslagen hund, stackarn :(  Charlie brydde sig inte det mista om varken smällare eller fyrverkerier som tur var i alla fall.
När ska vi få ett slut på dessa rena jävla helvetesgrejer????!

**Like it, love it** /Sarah

15/2 - Hundrädsla?!

Hunden på bilden har inte med
hundarna här att göra 

Ikväll hände en ganska så märklig sak, något som jag aldrig sett innan och inte riktigt trodde "kunde" hända... Combat visade ren och skär LIV-rädsla när vi mötte de 2 schäfrarna som bor här någonstans i krokarna.

Kvinnan som äger dem har noll koll, men som tur är är de iaf alltid kopplade, MEN i förbannade jävla flexikoppel!? Det räcker att hundarna ser Combat på 100 meters avstånd för att få dem att vrålskälla och göra hotfulla utfall. De har aldrig lyckats ta sig fram, men varit hyfsat nära när kvinnan inte haft koll på att vi kommit och då haft dem i kopplen helt utsläppta.

Combats hundvakt sa här om dagen att de mött på dem både på dags- och kvällspromenaden en dag för någon vecka sedan, och att Combat blivit vettskrämd och i panik velat hem igen. Tyckte det lär lite väl överdrivet och att det nog bara var hans uppfattning, för så har Combat aldrig reagerat innan på någon hund, utan mer skällt några gånger tillbaka och gjort en stooor vid lov runt och förbi dem. Men ikväll uppstod alltså samma "fenomen" som Claes berättat om.

Jag och Combat kom bakom kvinnan och hundarna ganska nära utanför våran gård, vi sneddade över en parkeringsplats för att inte komma ifatt dem och för att vi ända skulle åt det hållet. Men självklart fick ena hunden syn på Combat och började vråla. Effekten på Combat (som alltid är lös) var som att någon smällt av en bomb i rumpan - han fullkomligt flög iväg i panik bort mot vår gård. Som tur fick jag stopp på honom innan han skulle sticka över vägen (tur att han har väldigt starkt "förbjudet-att-gå-ned-för-trottoarkanter-beteende", som troligen hjälpte till lite). Han kom tillbaka men drog snabbt iväg igen några meter innan jag fick kallat tillbaka honom igen. Så paralyserad av skräck är han inte ens av smällare, då går det ändå att nå honom även om han är hysteriskt stressad...

Vet inte riktigt hur jag ska ta det här? På ett sätt är det ju bra att han faktiskt flyr, för skulle de någon gång komma lösa så vet jag att han aldrig skulle gå emot och försöka försvara sig, utan istället sticka. Men samtidigt så känns det väldigt olustigt då man inte vet hur länge han skulle orka springa ifrån dem och han skulle definitivt inte brytt sig om varken bilvägar eller annat farligt som kommit i hans väg, eller haft koll på vart han sprungit. Skulle han skada sig i flykten och de hinna ikapp skulle han inte ha en chans alls att klara sig...

Vill bara skrika åt käringjäveln att göra nåt åt sina hundäckel och i så fall skaffa en cavalier eller pudel som hon KANSKE skulle klara av att ha. Varför i helvete ska folk skaffa sig hundar de inte kan hantera eller ta hand om på rätt sätt???

Hur ska jag hantera nästa möte utan att själv explodera???!!


Kvällen har annars varit himla bra. Richard kom hit efter jobbet för matlagning tillsammans och T-provning :p Det blev tacos till "Lejonkungen 1½", den e ju KUNG! :p Av mina 10 T-sorter blev det sedan Resö-T för båda oss två till kvalitetsprogrammen "Sommar i Sverige" och "Grannfejden". Vid 23 var det dax för R att CYKLA hem den dryga milen i ca - 6-7 grader... Inte riktigt klokt enligt mig, men varken jag eller mina vänner kan väl beskyllas för att vara helt kloka alltid.

Go natt! :)


**Like it, love it** /Sarah

Smällarhelveten & ungjävlar!!

Har en hund som panikslaget sitter och hyperventilerar här hemma, hoppas alla ni som skjuter raketer och smällare tycker att det är värt det... Fick vända efter 10 min på vår promenad, ingen idé att ens försöka fortsätta. Fick honom tillslut att vilja äta lite på ett ben med mjuk fyllning, innan hade han ratat både rökt oxknota & ben med rökt torkat fläsk runt... Förbannat att jag inte fick tag på ungjävlen som sköt, han hade iiinte fått en så angenäm fortsatt Nyår kan jag lova!!


Hoppas alla skadade i nedanstående statistik har allvarliga men och ärr kvar, både psykiska och psykiska...



Antal sjukhusvårdade per år av fyrverkerier & smällare 1997-2008.

Antal sjukhusvårade per månad 1997-2007

Antal sjukhusvårdade fördelat på ålder

Märk att de flesta skadade är mellan 10-20 år... Mkt konstigt iom att det är lagenligt förbjudet att smälla smällare över huvud taget (att sälja med för den delen), och att man måste vara över 18 för att få köpa och skjuta raketer... Att köpa ut raketer till barn under 18 är likställt med att langa alkohol!!!!!

Måtte alla smällar-anhängare bli angripna av jordens alla loppor och hemskaste sjukdomar!!

*all statistik är hämtat från Myndigheten för sammhällsskydd och beredskap. Här finns att läsa mer

Försöker förtränga...

Hmm, går inget vidare med det dock... Magkänslan lurar man sällan tyvärr. Mår illa och är allmänt orolig som om magen åker en egen berg och dalbana just nu. Suckduck att man ska ha det såhär, varför kan inte jag bara bestämma mig för att inte vara rädd????!!! Har inte ens Combat här nu som man kan gosa och trösta sig med :( Han har åkt med farmor och farfar till landet och har det gott.

Har iaf små fina vita tabletter som kommer få lugna mig i värsta fall, hoppas dock klara mig utan. Sist gjorde jag ju faktiskt det, men nu var det 1,5 år sedan.

Imorgon vid 18-tiden bär det alltså av upp i luften mot Sthlm med Hanna & Linn. Vi ska gå på agilityintstruktörskonferens lörd och söndag i Upplands Väsby. Får trösta mig med att efter 1 timmas färd få bo på hotell, få mat serverad och ha det allmänt lyxigt i 2 dagar (3 nätter) alldeles gratis. Hoppas även att mötena blir roliga med intressanta diskussioner utan sura miner och bråk!

Nu ska jag packa klart här och försöka fortsätta förtränga... Kommer väl somna av ren utmattning till slut iaf.

(Har börjat på ett inlägg där jag tänker blogga ikapp det jag missat, och lägga upp mycket bider och filmer. På YouTube finns Scandinaviumshowerna under mitt konto som heer "vanillasky84" om någon vill se innan jag lägger in dem här)

Ha de fint!

Mår illa!! Fan!!

Just nu är det inte roligt att bo i Mölndal, inte för 5 öre! Vågar inte gå utanför dörren själv, knappt ens mitt på ljusa dan.

4 våldtäcktsförsök (1 eller 2 fullbordade) har gjorts här i krokarna, plus 3-4 tillfällen till som han attackerat/synts till (vet inte exakt) myyycket nära där jag bor (3-4 minuter härifrån). Polisen vet nu inte heller 0m det rör sej om 1 eller 2 män eftersom något olika signalament har lämnats.

Ofta har det varit tider mellan 16-21 och i bostadsområden och tätbebyggelse, så han/de är varken rädd/rädda för ljuset eller att andra människor ska se. Det första överfallet var den 25e september, det har alltså pågått ett tag nu, men har eskalerat de senaste dagarna. Undra hur länge det ska få hålla på?! Vart finns alla poliser kan man fråga sej!?

Hann inte gå ut med Combat innan jag skulle åka och träna efter jobbet så jag var tvungen att gå ut med honom när jag kom hem vid 20, men jag vågade verkligen inte! Har aldrig hänt förrut, någonstanns. Har inte kännt mej osäker eller rädd 1 sekund sedan jag flyttade hit för drygt 1 år sedan nu. Men nu är det raka motsattsen, sjukt vad det kan slå om... Kollade om Aaron hade lust att haka på en promenad men fick svar så sent så då hade min gårdsgranne och kompis sedan innan både hon och jag flyttade hit, lovat att hänga med ut med sina hundar, även fast hon egentligen inte hade tid. Så beväpnade med järnbattong, morakniv, Body Guard spray och 3 hundar (eller 2 hundar och 1 råtta) begav vi oss ut och gick bland annat förbi 2 av de områdena där han synts till nyligen. Man kollade verklign extra noga på de flesta personer som man såg och höll koll runt omkring hela tiden, man blir verkligen nojig när det är såhär!! Men hem kom vi säkra i alla fall.

Nu har jag låst dörren med överlåset, har inte gjort det innan men började med det nu för ett par dagar sedan. Normalt sett brukar jag släppa ut Combat utanför dörren till min trappuppgång innan jag lägger mej, men nu vågar jag inte det, vågar inte ens gå ut i trappan faktiskt.

Sitter i min soffa och mår illa och är nästan gråtfärdig nu, fasen att sånt här ska få hända och ta massa onödig energi. Om de inte får fast honom/dem inom kort kommer jag troligtvis flytta hem till mina föräldrar tills det är lugnt här igen och de tagit honom/dem. Klarar inte av att vara fånge i min lägenhet och inte kunna gå ut hur och när man vill/behöver. Som tur är har jag ju många kompisar som bor runt omkring hyffsat nära, men är ju inte alltid man hittar någon som kan när man själv kan.

Nä, FAN säger jag bara!! Må den/de får någon dödligt plågsam sjukdom och att han/de blir både våldtagna och misshandlade i fängelset sedan där jag verkligen hoppas på att den/de kommer hamna!!

Nu måste jag sova, är helt slut både mentalt och fysiskt efter träningen och allt detta som snurrar i huvudet med.

Nighty!