27/5 - FF, PT eller egen jävla vilja??

Valet och kvalet...
Fitnessfighten i juni eller ej??!! 4 dagar kvar att bestämma mig på...
Känner att jag behöver en skjuts i träningen och kosten, måste göra nåt för att förändra och få resultat, står liksom still på samma ställe just nu känns det som. Dock vet jag inte om FF är det jag vill ha/behöver? Jag vill trimma till kroppen det där lilla extra och bygga mera muskler. Kanske en egen FF-variant?? Gaaah, snurrar massa tankar just nu. Tar ett Bodycombatpass nu snart och funderar vidare helt enkelt... (en liten pengadonation till egen PT i några veckor tas annars tacksamt emot ;p )

**CREA DIEM** //Sarah

19/3 - Hälsosam livsstil??

NÖJD och glad EFTER gårdagens AB-killer-träning =) 

Usch, igår hade jag verkligen ingen träningslust alls - jag vart sur och grinig för att mitt bokade Bodycombat-pass blev inställt tidigare på dagen, och för att jag inte fick någon plats på "X-fit"-passet som jag stod som 1a reserv på, och alla drop-in-platser var slut när jag kom till gymmet. Min tänkta kväll med först BC och sedan X-fit direkt efter blev inte alls som jag tänkt... Satt i omklädningrummet i nästan 40 minuter och surade samtidigt som jag försökte hitta motivation att gå ut och köra i gymmet för mig själv. Det var inte långt bort att jag sket i alltihopa och åkte hem otränad... Men NÄ, så fasen heller!! Till slut blev jag tillräckligt förbannad på mig själv för att lyfta på arslet och hoppa på Crosstrainern i alla fall, och när 1 timma hade gått så kunde jag tillgodoräkna mig ett rätt så duktigt träningspass tillslut ändå, trots den urusla uppladdningen...

Upplägget blev:
15 min Crosstrainer
15 min mage (Nike-appen, "Core cruncher"-programmet som även tar på rygg/bål och axlar)
15 min Crosstrainer
7,5 min mage (Ab workout-appen)


...Det är det där med balansgången med "hälsosam livsstil", hur bör man göra/vara och när ska man pusha sig själv och när ska man backa? Jag tror ju stenhårt på att man måste ge sig själv lite paus då och då när man verkligen, verkligen inte känner för att träna, men igår var inte den dagen för mig! Mitt humör gick ner när min bokade Bodycombat-klass ställdes in och när jag inte fick en plats på X-fit-passet - det är inte ett giltigt skäl inte träna på egen hand! Inte för mig, för jag vet innerst inne att jag hade mått ännu sämre och varit ännu surare om jag åkt hem utan att träna. Det är verkligen en utmaning med "sund livsstil" faktiskt tycker jag. Det där med att lära känna sin kropp och hjärna och veta när man ska säga till sig själv att helt enkelt shut the F... up!! och bara köra på trots "ovilja", och när man helt enkelt ska låta sig ta en paus - både med träning och mat egentligen.
Jag tycker att man ska lyssna på sig själv här och nu, men inte så att man blir förblindad av just den starka känslan som sitter i just för stunden, utan försöka tänka sig utanför den och även kunna VETA vad man mår bäst av i längden - alltså på ett ungefär; "Om jag gör såhär nu (t ex skiter i träning idag, eller väljer att käka en pizza), kommer jag att tycka att det är ett bra beslut även efteråt, eller är det bara för att  är den känslan och vilja just NU är väldigt stark av någon specifik orsak"?

Hade kunnat breda ut det här i oändlighet, men försöker avrunda här och se om jag kanske kan få lite tankar och synsätt från ev någon läsare, eller kanske till och med två :p för att se hur ni tänker och tycker om detta?

Vad tror du?! Hur funkar du?!

**CREA DIEM** //Sarah

25/4 - Kolhydratskollaps?

Man vet att man gjort sitt bästa när en främling i omklädningsrummet på gymmet frågar om man mår OK...? Såg troligen ut som jag hade fått ett dödsbesked alternativt höll på att klappa ihop själv, där jag satt med tom blick och gned/höll mig om ansiktet i flera minuter :p Himla gulligt av henne att kolla läget, heja medmänskligheten =)

Tog ut mig totalt på BCn igår, väldigt skum känsla, lite otäck t o m. Kände inte igen mig själv alls, musklerna tog slut redan innan mitten på passet och svetten rann än mer än vanligt. Undrar vad det kan bero på... en teori jag har är att jag laddade för mkt protein för tätt inpå i kombination med inga kolhydrater alls. Köpte 2 grillade kycklingklubbor på ICA som jag åt i lobbyn på gymmet ca 30 min innan BCn började - snabbt, lätt och gott liksom, men tänkte inte alls på att det var helt fel mat att ladda med (och egentligen alldeles för tätt inpå till på köpet), hjärnan tog väl en tillfällig paus i matbutiken gissar jag. Dumt tillfälle att ta paus på, tycker jag! Att träna utan kolhydrater i kroppen är som att köra bil utan drivmedel, ingen bra kombo med andra ord. Näver agän!

**CREA DIEM** //Sarah

11/4 - Body Combat-tankar

Åh, är inne i ett Bodycombat-flow nu, 51ans release är såååå nedrans bra - varför kan jag nog inte riktigt förklara, den är liksom bara skön på nåt sätt - totalt utmattande! I like =)

Har haft mycket tankar på det där med instruerande av BC det sista... går lite i vågor de däringa tankarna, och just nu har jag fått så himla mycket peppning och komplimanger av både instruktörer och deltagare, många, både deltagare och instruktörer som jag inte kört för innan, tror t o m att jag redan är instruktör, så det har nog satt tankarna lite i extra spinn... Meeen, jag får inse, än en gång, att jag inte har tiden/hela viljan att prioritera det - ska jag bli BC-instruktör måste jag plocka bort/skära ner något annat som "hundtid", vänner eller egen träning, plus att det inte riktigt går ihop med mitt jobb som bitvis innebär en hel del runtresande, plus att jag egentligen inte gillar att vara uppbunden vid saker vecka ut och in (det är just därför jag dragit ner på hund-kurs-hållandet t ex), så tankarna får förbli tankar ett tag till ...men man vet aldrig i framtiden =)

I lördags körde jag ju ett dubbelt BC-pass, först i Majorna och sedan 30 min senare direkt in på nästa på Almedal - ska försöka köra så 1-2 ggr i månaden är min tanke =) Grym start på lördagen för att sedan fortsätta med långpromenad med Combat (hunden alltså :p) och sedan kunna ha resten av eftermiddagen och kvällen fri och nöjd med sig själv, och nöjd hund.
I går och i förrgår körde jag en special-team-klass för Pernilla Blomqvist och en gästinstruktör från Body Joy i Sthlm som hette Hampus - de hade mixat ett pass med mestadels väldigt gamla låtar, samt några av de nyare, ett supertungt pass med svett i maaassor och träningsvärk - mumma =) Trots att mina absoluta favoritinstruktörer är borta så finns det som tur är ett flertal i stort sett lika bra instruktörer att välja på ändå (ingen når dock i mina ögon helt upp till Sussi Pes nivå, det var hon som fick mig fast för 7 år sedan, och kommer alltid ha plats No1, hur löjligt det än låter :p), vilket är en stor fördel med en sådan stor gymkedja som Sportlife, eller SATS också för all del, att man just har en stor valmöjlighet och kan gå dit där det passar en för dagen och efter vilken instruktör som man vill köra för. Ska ta och göra ett inlägg med mina toppfavoriter någon dag tänker jag - vem vet, det kanske trillar in någon här som just börjat köra BC i GBG/på Sportlife och undrar över vilka instruktörer som är top notch ...och simsalabim, så har de en lista här :p

Är det någon som läser detta som redan kör Body Combat förresten?? ...förutom "Jemppari" då såklart ;)

Idag blir det dock ingen BC, men däremot styrka senare ikväll. Nu ska jag hem och gå ut med Combat en runda, byta om och sedan åka på kalasande för fina Karin L som fyller hela 25 år idag =) Både min 25-årsdag och min & Andrea´s 25-årsfest kommer jag alltid minnas - så perfekta dagar som det bara kunde bli, hoppas Karin haft en kanondag hittills och kommer få en härlig kväll med nära och kära så hon minns denna speciella dagen lika bra som jag, i all oändlighet =)

Hard corebild på mig & Pernilla Blomqvist :p
Får skylla på att den faktiskt inte var till mig personligen, utan en liten tjej
jag kommit i kontakt med via Instagram-appen, som har Pernilla som
största förebild =)

Måndagsklassen
- även denna togs till Pernillas största fan uppe ovanför Linköping :p

30/3 - Respekt & förtroende?

Ni kanske såg en annons på Blocket i december 2011 om en liten valp på 9 veckor som skulle säljas - pga att de som precis köpt henne upptäckte att hunden varken var rumsren eller koppelvan m.m. när de fick hem den... Ja helt absurt och tragiskt verkligen! 

Av en slump hamnade jag in på en väldigt intressant blogg för några veckor sedan och ganska så snabbt så hittade jag ett inlägg som hette "Minns ni Bekah?" - läste vidare och det visade sig att jag hamnat inne hos dem som tagit över just "annonsvalpen". En helt fantastisk historia, blev så rörd av deras engagemang att det trillade någon tår till och med... Inte nog med att de gjort en solskenshistoria av denna tragiska annonsvalp, utan det stod även massor av annat matnyttigt och klokt inne på denna blogg, som nu ligger bland mina favoriter =)

Nedan har jag, med blogg-innehavarens godkännande, kopierat en text just från denna blogg, rakt av, som jag tycker är fruktansvärt klok och får fram mycket av hur jag själv tänker kring hund och hundträning. Läs själv och fundera på hur du tänker kring detta - vad är respekt och förtroende för dig?

//citat

Respekt & förtroende

Respekt – ett misshandlat och missförstått ord
På 1970 och -80 talet, faktiskt fortfarande i vissa kretsar, har man stenhårt hävdat att en hund ska veta vem som bestämmer, och visa respekt. De flesta problem som hundar visade upp, skylldes på ”dåligt ledarskap” – du måste visa hunden vem det är som bestämmer! Tyvärr betydde detta oftast, att man skulle ta i ordentligt och sätta hunden på plats, ofta med våld av olika slag. Under 1990-talet och framför allt nu under 2000-talet, har grupper med betydligt mjukare åsikter dykt upp, som starkt motarbetar detta synsätt och fördömer denna ”respekt” som hunden avkrävs. Man kan, om man vill se begreppet ur ett annat perspektiv, sätta ett likhetstecken mellan ordet respekt, och ordet förtroende. Tänk dig ett scenario där valpen eller hunden vaktar matskålen, vilket den inte får göra. Om hunden ska sluta vakta matskålen för att den ska respektera dig, så ser du nog en sak framför dig. Men om du tänker dig att hunden måste lita så pass mycket på dig, att den inte vaktar matskålen – då ser du inte samma sak, eller hur..?

Hund och människa – ett kamratskap
Våra hundar är de mest trogna, lojala och framför allt anpassningsbara djur som finns. De är våra bästa vänner, friskvårdare och arbetskamrater. För många människor betyder hunden enormt mycket, på många olika sätt. Men när vi köper en hund, så köper vi varken respekt eller förtroende, utan det är något som vi måste förtjäna. Detta tar tid, och det kräver engagemang. Det finns ingen anledning för oss att förvänta oss att ”hundar ska lyda” eller ”hundar ska visa respekt” just för att de är hundar och vi är människor. Hundar är otroligt intelligenta, de har självbevarelsedrift och de har integritet (dock inte på samma sätt som människor – de har egna känslor och reaktioner), och de förtjänar också respekt från vår sida. Försök att betrakta relationen till din hund som ett kamratskap som ska pågå i många år, ett samarbete, ett partnerskap med ömsesidig respekt och beundran och tillit. Och bestäm dig för, här och nu, att du ska lära din hund att lita på dig.

Att inte vakta resurser
Vi får ofta höra att det är viktigt att vi lär våra hundar att inte vakta saker (matskålen, tuggben, leksaker osv. – vi kallar det resurser), och att detta måste vi lära dem redan när de är små. Nitiska som vi är övar vi, t ex med matskålen; ner med skålen, låt hunden börja äta, bort med skålen. Om och om upprepar vi proceduren. Vi gör det med hundens tuggben också, för att se att det inte är någon skillnad. Och likväl, trots vårt idoga övande – så börjar valpen eller unghunden snart att vakta sina resurser. Och vi blir förtvivlade för att vi misslyckats trots att vi ansträngt oss så. Tyvärr, börjar hunden ofta vakta just för att vi övat på det här sättet.

En hund som vaktar en resurs, är inte dominant och försöker inte klättra i rang – den vill bara ha sin resurs ifred. I vargflockar vaktar ranglägre sina resurser från de ranghögre också, det är deras fullkomliga rätt att försvara sitt fynd och betyder absolut inte att de är ute efter någon högre position.
Nu är det ju dock så att vi ibland måste kunna ta ifrån hunden en resurs – om detta t ex består av något olämpligt den hittat ute. Dessutom passar det sig inte med en hund som våldsamt försvarar sitt tuggben om det springer omkring barn i huset. Så även om vakt och försvar är naturligt för hunden, så måste den lära sig att inte göra det. Vi måste lära hunden att lita på oss.

Vad beträffar matskålen, så behöver vi aldrig plocka undan skålen. Vi kan hålla i skålen medan hunden äter. Vi kan ta mat ur skålen och låta hunden äta från vår hand. Vi kan gå förbi när hunden äter, klappa den lätt och lägga något riktigt gott i skålen – som en glad överraskning. Tränar vi på det sättet, kommer hunden att uppfatta vår närvaro som både säker och positiv och den har ingen anledning att försvara skålen, eftersom den aldrig tror sig bli av med den. Hunden litar på oss.

Tuggben och leksaker då? Samma sak där. När hunden ligger och tuggar på ben, så gå fram och erbjud en köttbulle. Hunden släpper benet en kort sekund för att ta emot köttbullen – och det räcker. Eller byt; ”du får det här grisörat om jag får ditt ben”. Hunden lär sig att den inte förlorar något på att släppa ifrån sig det den har. Hunden litar på oss.

Försök tänka såhär; för varje sak vi vill lära hunden att inte göra, finns det något vi kan lära in istället.
Hunden får inte dra i kopplet – hunden ska gå fint i koppel
Hunden får inte skälla och hoppa när det kommer gäster – hunden ska sitta när det…
Hunden får inte strunta i vad jag säger – varför tycker hunden att jag är ointressant?

Förstår ni ”tänket”? Det handlar om att skapa en positiv relation, där vi verkligen ser på vår hund som en kamrat – förvisso en kamrat som ska lyda, men som ska göra det på grund av förtroende och glädje. Och för att hunden känner att den har något att vinna på det.
När man förstår och kan börja ta till sig av sådana tankegångar; då är man på väg mot det riktiga kamratskap, som hundägandet kan och bör vara!
//slutcitat

Tänkvärt, eller hur?

Bloggen jag pratar om, och tagit texten ifrån heter "Hund till tusen" och ligger på Wordpress - klicka här för att komma till bloggen (den ligger även inom kort på mina länkar som jag ska ta tag i inom snar framtid...)

Tack Jeanette för att jag fick låna din text!

**CREA DIEM** //Sarah

30/1 - Måndagstips!

Wise words

**CREA DIEM** //Sarah

26/1 - Agilitytankar framåt

Exakt 1 månad kvar till vår (GHU´s) årliga agilityuppvisning på GBG Horse Show nu - dax att ta tag i uppstrukturering av planeringen av alla funktionärer och hundekipage, och även själva agilityträningen för egen del. Idag är det faktiskt också ganska så exakt 5 månader sedan vi tog vårt senaste agilityhinder, inte ens en slalomport är gjord sedan den 27/8... Måtte motivationen komma tillbaka nu!

Har funderat lite på hur jag vill lägga upp vår väg tillbaka till agilitytävlingarna, men vet inte alls vad som är "bäst" - ska jag i stort sett bara fokusera på KF-hinderna, ska jag inte träna KF-hinderna alls, ska jag träna om KF-hinderna (running?), ska jag fortsätta med KF-hinderna där vi är...? Ja, för er som inte vet vår historia så är just KF-hinderna en ENORM frustration både hos mig och Combat - en evig ond cirkel av bråk och besvikelse på tävling, på träning sitter de till 98% exakt som de ska... I stort sett hela första säsongen vi tävlade satt de jättebra även på tävling, men då var det annat runt omkring som gjorde att vi diskade oss, vilket ju inte är så konstigt alls utan helt förståeligt, men sedan hux flux hände någonting och KFen (nedfarten) förvandlades i Combats ögon till en påfart till autobahn med tarmpolinhopp minst 1 meter innan själva kontaktfältet.

Detta är fruktansvärt täranade och förstör så otroligt mycket i hela hunderiet för min del, det är ju agilityn jag tycker bäst om och jag gillar verkligen agilitylivet med tävlingar kors och tvärs över landet (till viss måtta dock, det får inte ta över hela mitt liv och varenda helg), men när man gång, på gång, på gång, på gång, på gång reser långväga, betalar massvis av pengar för boende, bensin, anmälningavgifter, mat osv och bara kommer till 3e, 4e hindret (det är nästan alltid balansen precis i början av banan i klass 1) - då tröttnar man till slut på att bli ledsen, arg, besviken och ger till slut upp, hur trevligt och kul det än är "runt omkring" själva tävlandet och hur bra det än går i hopploppen (2 pinnar i Hopp 2 och 1 pinne i Agility 1 som vi dessutom vann mest på tur), och jag kan lova att jag inte är någon som ger upp i första taget, till 99% aldrig - att ge upp ser jag som ett mkt stort misslyckande...

Men,men, nu ska vi försöka ta tag i det här igen och vi har Scandinavium att sikta på som första delmål och sporre, som tur är har vi inte med Aet och balansen där utan bara gungan och den är ändå OK.
Tävla ska vi inte göra för ens tidigast i slutet av april/maj - kanske den 28/4 i Lomma, eller vår egna inofficiella på GHU den 29/4, eller 12/5 på Råådalen, eller 26/5 på Söderåsen - får se hur det känns längs vägen och när jag tror vi är redo...

Kanske hittar vi vägen tillbaka och en bättre stressbalans på tävlingarna, kanske inte, men jag ska ge det en chans till i alla fall - det är möjligt att jag kommer fram till att agilityn inte är Combats grej, att det blir för mycket negativ stress och dålig energi, men samtidigt så har det börjat gå riktigt bra i övrigt i agilityn (dvs i allt utom just kontaktfältshinderna) så det känns ändå som att vi BORDE kunna komma tillrätta med även KFen - frågan är bara HUR? Det är det som är så förbannat svårt...



Well, wish us luck - om ca 1 timma står vi bland hinderna uppe på GMBK´s plogade grusplan...

**CREA DIEM** //Sarah

8/12 - Taggtrådsord

Jag saknar dig, jag saknar oss jättemycket.
Jag tycker jättemycket om dig, bryr mig om dig och du är en viktig person för mig.

...men jag är inte redo, 

jag måste vara själv

JAG förstår verkligen inte!!?
Från dröm och lycka till mardröm och kaos.


Red i efterhand; Usch, man ska inte skriva saker i bloggen när man är deppig... Inlägget är ju inte direkt någon intressant eller upp-piggande läsning, men samtidigt så är det en del av hur jag mår just nu och min grundtanke med bloggen är just att kunna följa mig själv bakåt i tiden i både med och motgång (dock utan att lämna ut allt för mycket, utan bara mer själv förstå vad det var just då), så det får stå kvar och säkerligen, i svaga stunder, så kommer fler liknande inlägg att präntas ner - ni som läser får ha överseende med det och  ignorera och ta del av det positiva istället =)

**CREA DIEM** //Sarah

7/12 - Talk To The Clown

Stanna upp några minuter, titta, lyssna...
Jag lovar att den är sevärd och leder till eftertanke.

...when I´m feeling down, I Talk To The Clown

Hjältar!

 **CREA DIEM** //Sarah

5/12 - Ensam- & styrketräning

Efter kloka ord från en vän i helgen  har jag ikväll tränat på att bara vara med mig själv, kanske låter lite udda men har bestämt att jag ska försöka att ha 1 dag i veckan som jag bara har mig själv och Combat som sällskap efter jobbet - något som just nu är väldigt skrämmande.

När jag är själv kommer tankarna, frågorna, tårarna, frustrationen, den starka viljan att höra av mig... jag har helt enkelt ingen som får mig att tänka på annat, utan måste brottas med känslorna och hantera dem själv - det är jag livrädd för, men måste lära mig att göra.

Men det betyder inte att jag sitter hemma i soffan och BARA tänker och mår dåligt, nej, nej, det är lite väl att ta i =) Idag efter jobbet tog jag äntligen tag i min träning igen efter en alldeles för lång dipp pga förkylning och "allt runt omkring". Har inte gymmat nästan någonting sedan Fitnessfighten i september utan mest kört Bodycombat, och fy vad det märks på vad jag orkar. I slutet av september gjorde jag dryga 30 armhävningar i rad på tå, nu fixade jag precis 15 st x 2, i benböj i Smithmaskinen klarade jag då 57 kg i 15 x 2 repetitioner, nu fixade jag 42 kg i 15 x 2 repetitioner... Som tur är brukar det gå rätt så snabbt att komma upp i styrka igen om jag bara får in rutinen på att mixa pass & styrka. Konditionen var det ingen skillnad på glädjande nog i alla fall, och det får jag nog tacka Combat för som tar mig ut på våra dagliga 5-10 km powerwalkspromenader i ur och skur =)
Något som var mindre bra var att mina "farhågor" om att jag gått ner i vikt besannades (har ingen våg hemma), en kvällsvikt på 61,3 kg är inte riktigt OK - visst är det en del muskler som försvunnit såklart, men jag vet att det även är för att jag har extremt dålig aptit och har haft nu i snart 3 veckor. Jag kan gå en hel dag och bara ha fått i mig en banan och några koppar te - not good! Jag äter dock när jag är med andra, när tankarna är på annat och jag "mår bra" kommer aptiten tillbaka.
Såhär kan det dock inte få fortsätta, så ikväll har jag tvingat i mig en hel burk med hallonkesella och kylen ska fyllas med bra grejer som jag tycker om så det blir lättare att tvinga i mig när förnuftet vet att matintag behövs men resten av kroppen skriker nej (fast egentligen också ja). Jag vill inte vara smal och svag, jag vill vara fit och stark!

Sjukt hur en person kan påverka en så otroligt mkt... Gillar inte alls den jag är just nu och känner inte igen mig - vill tillbaka till mig själv!

Förutom gymmet så har jag och Combat gått en 5 km powerwalk här hemma i Mölndalshoodsen och jag har hunnit med att damma, dammsuga och våttorka innan jag äntrade soffan lite efter 22 med min Kesellaburk och stora kopp wildberryte =)

Tycker jag klarat min "ensamdag" rätt så bra faktiskt men tankarna finns där konstant i stort sett - tur att resten av veckan är fullbokad redan!

**CREA DIEM** //Sarah

18/11 - Kan tankarna fly, tack??!

Vill ha kväll och helg nu så tankarna återigen kan läggas på roligheter istället för malandet om ovisshet som går på rundgång nu...

Om några timmar kommer fina Sofie och hennes nya kille upp till GBG från Skåneland, då ska jag möta upp dem och lämna över Combat, som har tråkigt med mig på jobbet idag, som de ska ta med ner till Amundön tillsammans med hans kärlek Vilja, så de får busa av sig ordentligt inför kvällen =)
Vilja, Sofie & Johan ska sedan mysa in sig hos mig & Combat hela helgen - massa kärlek på 45 kvm med andra ord ;)

Titta, de håller nästan hand ;)

Ikväll är planerna inte spikade, finns lite olika alternativ som väljs efter humör, väder och tid senare under dagen. Imorgon blir det troligen en skön långpromenad med hundarna och på kvällen har Sofie fixat storbord på Amazing Thai där vi möter upp ett glatt gäng och frossar i Mongolian BBQ & glassbuffé, partyskorna får följa med eftersom det troligen även blir att fortsätta ut i Avenyns nattliv därefter :p

Söndag är en dag jag både ser fram emot och inte - vacklar fram och tillbaka om hur jag vill göra... Beslutet får tas när dagen är kommen helt enkelt tror jag :S

**CREA DIEM** //Sarah

4/10 - Hundplaner för höst & vinter

Om ca 1,5 timma står jag i ridhuset i Kungälv med bl a Anna & Occy, och Tino & Teo på vårat första tillfälle på lydnadskursen som vi ska gå för Andreas - ska bli kul och intressant på flera olika sätt :p

Har legat extremt lågt med hundträning av något som helst slag nu ganska så länge, har liksom inte haft någon  motivation eller ens lite sug efter det alls. Främst är det väl för att agilityn är så jäkla slitsam mentalt sett för mig - jag orkar helt enkelt inte bråka om kontaktfälten med Combat mer så jag har bestämt att ta en agilitypause fram till årsskiftet och dessutom kastrera honom nu i höst, så får vi se hur det blir efter det.
Kastreringen görs på grund av flera olika skäl; dels så är han ju kryptochid (bara en testikel på rätt plats) så han kommer ju aldrig få bli pappa ändå, dels så finns det lite hopp om att han och Milou kanske kommer komma iaf lite bättre överrens, dels så finns det lite hopp om att kanske den yttersta udden av hans "hets" i tränings- och tävlingssituationer försvinner (dvs lugnar sig iaf något) och dels så finns det lite hopp om att hans tiklukts-fläck-mani försvinner något... Det finns såklart inga garantier för någonting, men jag har beslutat att göra det i alla fall och hoppas på det bästa =)

Har sett fram emot lydnadskursen länge och att förhoppningsvis få igång motivationen igen när man får konkreta saker att bita i, och när man vet hur man ska gå vidare. Som det varit med lydnaden nu så är vi ju klara med klass I med ett LPI, men har inte "vågat" gå vidare med klass II-momenten innan jag har bra verktyg och träningssätt för det. Har ju nosat lite på vissa av momenten men inte känt att jag velat gå vidare innan jag haft ett par kunniga och bra ögon som tittat på oss helt enkelt. Så som sagt, nu ser jag verkligen fram emot ikväll och hoppas att träningsgnistan tänds!

Så kort och gott i hundväg just nu ser planen ut som följer alltså:
* Hösten kommer i träningsväg ägnas åt att satsa på lydnaden fullt ut utan att så mycket som att hoppa eller titta åt ett enda agilityhopphinder eller ta en slalomport - totalt agilityförbud fram till årsksiftet helt enkelt.
* Combat ska kastreras troligen i november.
* Gå mycket promenader och ha allmänt mysigt i höst och vintervädret
* Efter årsskiftet damma av agilityn och sakta starta upp den igen, och innan dess ha försökt funderat ut något bra upplägg för träning och så småningom tävling igen (med tanke på kontaktfälten alltså)
* Efter årsskiftet vara klar för att starta i Lydnadsklass II (jag tror alltså att jag kommer satsa på att lära in de nya reglerna för 2012, istället för att hamna "mitt emellan" två olika regelsystem)

**CREA DIEM** //Sarah

10/8 - Tatueringshjälp plz

Kan inte sova, suck!! Inte trött alls :( Började fundera lite på tatueringar och tänkte att jag kanske kunde ta er som läser här till hjälp :) Har i flera år velat göra en tatuering, men aldrig riktigt kommit på vad för något. Det ska vara nånting som betyder något speciellt för mig, vara litet och passa att ha på sidan av ryggen/bakre revbenen  längst ner (typ vid kärlekshandtagen :p ), axelbladet eller nacken... Där den inte alltid syns/går att dölja alltså Allra helst vill jag "baka in" en eller två-tre dermal anchors (typ av piercing) i den också.

Så, kom igen nu ALLA som läser här: Förknippar ni mig med nåt speciellt? Har något specifikt ord eller citat som ni tycker beskriver mig? Har ni något konkret tips på något som ni själva tycker är fint/snyggt? Annan placering?...allt är välkommet! Behöver ha igång hjärnkontoret och något att spåna kring (har lite egna funderingar, men håller inne med dem så ni kan tänka helt fritt)

KOMMENTERA I BLOGGEN OCH INTE PÅ FACEBOOKLÄNKEN ÄR NI GÖLLIGA :) Är roligare att alltid kunna läsa kommentarerna tillsammans med inlägget, på FB går de inte att "spåra" senare.

Tatuering med dermal anchor

Troliga placeringsalternativ

Kan tycka att denna typ av tatuering är väldigt snyggt
men på toook för stort för mig.
Området runt rad 6-9 i texten kan tänkas,
men inte hela ytan såklart isf

Om det i slutändan kommer bli någon eller bara förbli en "dröm" får vi helt enkelt se :)


- Posted using BlogPress from my iPhone

21/1 - Nu får han passa sig...

annars ryker kulan(orna) snart... Blir så FÖRBANNAT trött på detta löptiksdregglande på promenader!! Blir fullkomligt rosenrasande när näsan klistras fast i backen, ögonen håller spänd utkik efter mig (han veeeet att det inte är OK) & fradgan börjar tuggas... Just nu verkar ALLA tikar löpa överallt omkring oss, både de vi känner och de som bor runt omkring och lämnar sina doftspår överallt. På MyDOG uppträdde vi i 4 dagar  inne i finalringen med vårat lagfreestyleprogram tillsammans med höglöpande Bagheera, utan större problem, men så fort arbetsuppgifterna var slut och vi kom utanför ringen satt han som klistrad I rumpan på henne nästan bokstavligt talat - med nosen som tur var dock... En blandning av Baggis (kelpie) & Combat hade troligen ingen orkat med :P 2 hyperöveraktiva duracellkaniner hade troligen lämnat valpar med ett flertal olika bokstavskombinationer, troligen alla + lite till. Vilken mardröm...

Nä, skämt å sido, för att språka lite allvar så är jag faktiskt lite inne i tankarna på kastration. Vet inte vad jag kommer fram till än dock. Någon som har erfarenhet av kastration på just berger?

**Like it, love it** /Sarah

19/1 - PT-uppladdning

...eller, jag kanske passar som body builder/belgian blue? 

Fy, idag var det segt att ta sig iväg till gymmet. Bäst är att köra direkt efter jobbet, men idag var jag hemma och åt och gick en liten promenad med Combat innan och fick sedan verkligen riktigt tvinga iväg mig. Väldigt skönt var det som vanligt när man väl kom igång dock, för att inte tala om efteråt när man är färdigduschad och klar för kvällen. Kom hem vid 22 och tog en till kortare runda med Combat (har som "minimål" att gå minst 5 km totalt per dag och tror jag ganska precis skrapade ihop kilometrarna idag), käkade därefter lite kvällsmat och har fastnat i soffan resten av kvällen.

På måndag ska jag träffa min blivande Personliga Tränare för första gången, ska bli riktigt spännande! Då ska vi göra en kondition- styrke- och fettmätning och jag får tydligen inte äta på 3 timmar innan. ...lite nervöst att få allt "svart på vitt" faktiskt :P Men mest tycker jag det ska bli riktigt kul och intressant att få mätbara och tydliga mål uppsatta med träningen, vilket jag aldrig haft innan. Undra vad resultatet visar efter de 6 st träningsgångerna med honom? Troligen kommer vi träffas 1 gång varannan vecka och däremellan ska jag träna själv som nu innan, men förhoppningsvis mer fokuserat och med mer kunskap om vad jag faktiskt gör och vilket resultat det ger.

Meeen, ni kan vara lugna, jag ska inte bli nån body builder, och inte någon smal sticka. Jag vill bara lära mig mer om träning, veta att jag tränar rätt och effektivt och finskulptera lite här å där :)

Denna veckans träning ser ut som följer:
Måndag - Body Combat
Onsdag - Cross trainer 25 min + styrka mage & armar
Torsdag - Body Combat eller cross trainer + styrka
Lördag - ev styrka, annars vila
Söndag - Body Combat på en kompis gym i Majorna, Nordic club tror jag det hette

Till detta tillkommer ju alla hundpromenader, som sagt minst 5 km varje dag, på helgerna ofta runt 1 mil eller mer.

Såå, skönt att komma igång igen efter långt uppehåll under december då de knappt funnits någon tid alls till träning. Komiskt nog har jag gått ner 2 kg under just julen, troligen mest i muskler just eftersom jag inte tränat (plus att jag inte är något stort fan av julmat och godis).  Så som sagt, vågen är inget bra mätredskap egentligen, iaf inte när man är har en normalvikt. Då tror jag mer på måttband, den egna känslan och riktiga "professionella"-mätningar av kondition, fett och styrka.

Så tänker jag, hur tänker du? =)

13/1 - Vackra ting i vintersol & lite hundträningstankar

Nu när jag inte har Combat med mig på jobbet längre så blir det inte att jag tar mig ut på luncherna, men idag kände jag att jag var tvungen i det underbara vintervädret. Ringde in en stand-in-hund med tillhörande husse och gick en runda på Tippen samtidigt som det blev lite privatträning för Johannes som behöver tagga till sig lite, bli mer konsekvent och lära sig tänka som en hund för att hela tiden ligga 3 steg före Charlie som är  snabbtänk och kvick som en vessla :) De är duktiga båda två, men det är sant som Johannes säger; "Det är svårt med hundträning och att komma in i "tänka-som-en-hund-tänket", speciellt med sin förstahund" 

Men jag tänker att så länge man vill väl, vågar fråga om hjälp, vågar testa sig fram, vill lära sig nytt och vet ungefär hur ens mål ser ut, så kan man inte göra så mycket mer än det. Hundträning tar TID, mycket tid, och man kommer aldrig alltid göra rätt, hur många hundar man än haft. Hundarna är i min mening övermäktiga oss, det finns ingen universalmetod som funkar på alla hundar, men ju mer vi lär av dem, ju lättare kan vi få dem att förstå oss.

Tippen -Fiskebäck

Charlie - prazsky krysarik

Tack för härlig promenad killar :D