15/4 - Turbulent är förnamnet

Livet och hur man har det kan svänga fort, mycket fort. Men jag har tur, jag mår iaf mentalt bra och är i livet. Till skillnad från en granne uppe på Resö, landstället, som hängde sig för ca 1 månad sedan fick jag reda på idag. Fruktansvärt tragiskt och ledsamt, chockbesked. Efter sig lämnde han 3 små pojkar, hund och exfru några hus bort, samt en hel ö i saknad och sorg kan jag tänka. Hur kan något sådant här hända? X var alltid lika glad och trevlig, hittade på grejer med sina söner och verkade utåt sett väldigt levnadsglad... Nu ångrar jag nästan att jag aldrig vågade mig på att smaka på hans snigelsoppa... Det var lite som en grej som vi hade ihop, att alltid prata och skämta om, om de fiskat några krabbor och sniglar (som de brukade göra från vår sjöbodsbrygga), och om jag någongång skulle bli modig nog att smaka ...det blev jag aldrig. Sänder många varma tankar till de 3 små killar som aldrig kommer få sin pappa tillbaka...

Jämför man ovanstående händelse och öde, och många andras liv och vardag, med vad som hänt mig så är väl mina bekymmer en droppe i havet. Men man kan inte alltid gå och jämföra och lägga locket på, just för att det alltid finns någon som har det värre. Utan man får se till sin egna livssituation med och vad som påverkar den, vare sig andra har det värre eller inte.

Det som hänt mig är inget kul, inget kul alls, och jag har ont, ganska rejält ont just nu. Det som igår förmiddags började som en härlig morgon med snabbrastning nere vid havet innan jobbet, slutade med att Polisen stod med mig på parkeringen ca 20 minuter efter att jag själv parkerat, och tog min historia och dokumenterade om hur jag precis innan blivit nedslagen av en man som inte gillade att jag tog hans hund i halsbandet och överlämnade denna till honom efter att den sprungit fram till Combat, för att göra en väldigt kort variant av hela händelseförloppet. Vill inte, och vet inte vad jag kan gå ut med än i o m att det troligtvis blir rättegång någon gång i framtiden (räknar med en ganska lång process). Vittne finns, advokat är inkopplad, skadorna läkardokumenterade och inrapporterade till mitt privata försäkringsbolag samt jobbets.

Bävar just nu inför att lägga mig, har ont så fort jag rör mig. Skratta, hosta, djupandas ...U name it, smärta! Har fått en kraftig sträckning i höger överarm och ner mot skuldran, samt i nacken. Har 1 rivsår i pannan och 1 på högra handleden, och fick ett hårt knytnävlag på revbenen, som tur nog inte bröts, men är rejält ömma. Om ni tänker er den absolut värsta träningsväreken ni kan tänka er, plus lite till, plus låsning i nacken, så har ni nog en bild av hur det känns just nu på ett ungefär. Trodde inte att det skulle bli så farligt, kändes helt OK igår, lite öm och känningar bara, men blev betydigt värre över natten till idag samt under dagen. Var inne hos läkare igår och dokumenterade skadorna, men fick åka in ikväll igen och fylla på med mer som kommit fram nu när det "legat till sig" lite.

Jag som tänkt ta tag i träningen nu när jag kom hem från Umeå och hade bokat BodyCombat med Emma P idag :( Kommer nog inte kunna bli träning på ytterligare 1 vecka framåt. Måste läka ihop helt först. Blev istället några timmar å hundklubben istället för egenträning. Jag och Emma N köpte sushi och pic-nicade innan de andra dök upp, sedan blev det en kortare promenad och en del hundträning. Är nöjd med Combat till största delen idag, men att jag hade ont gjorde att jag hade ganska kort stubin och var nog ganska så sammanbiten och tråkig mot mina härliga kompisar tyvärr. Men jag tror att de fattade läget... Tack Emma P, Emma N, Hanna, Elin & Maria för sällskapet ikväll!!

Nu ska jag iaf försöka somna, är mentalt väldigt trött så jag hoppas att det hjälper till att koppla bort smärtan. Bara jag får somnat så tror jag det är lugnt, men tror inte jag vill veta hur jag känner imorgon när jag vaknar. Det sista läkaren sa till mig när jag gick var "Ta 2 alvedon innan du går och lägger dig, nacken kommer att bli jobbig..."

Skål för ett mycket positivt inlägg idag, sorry!