15/2 - Hundrädsla?!

Hunden på bilden har inte med
hundarna här att göra 

Ikväll hände en ganska så märklig sak, något som jag aldrig sett innan och inte riktigt trodde "kunde" hända... Combat visade ren och skär LIV-rädsla när vi mötte de 2 schäfrarna som bor här någonstans i krokarna.

Kvinnan som äger dem har noll koll, men som tur är är de iaf alltid kopplade, MEN i förbannade jävla flexikoppel!? Det räcker att hundarna ser Combat på 100 meters avstånd för att få dem att vrålskälla och göra hotfulla utfall. De har aldrig lyckats ta sig fram, men varit hyfsat nära när kvinnan inte haft koll på att vi kommit och då haft dem i kopplen helt utsläppta.

Combats hundvakt sa här om dagen att de mött på dem både på dags- och kvällspromenaden en dag för någon vecka sedan, och att Combat blivit vettskrämd och i panik velat hem igen. Tyckte det lär lite väl överdrivet och att det nog bara var hans uppfattning, för så har Combat aldrig reagerat innan på någon hund, utan mer skällt några gånger tillbaka och gjort en stooor vid lov runt och förbi dem. Men ikväll uppstod alltså samma "fenomen" som Claes berättat om.

Jag och Combat kom bakom kvinnan och hundarna ganska nära utanför våran gård, vi sneddade över en parkeringsplats för att inte komma ifatt dem och för att vi ända skulle åt det hållet. Men självklart fick ena hunden syn på Combat och började vråla. Effekten på Combat (som alltid är lös) var som att någon smällt av en bomb i rumpan - han fullkomligt flög iväg i panik bort mot vår gård. Som tur fick jag stopp på honom innan han skulle sticka över vägen (tur att han har väldigt starkt "förbjudet-att-gå-ned-för-trottoarkanter-beteende", som troligen hjälpte till lite). Han kom tillbaka men drog snabbt iväg igen några meter innan jag fick kallat tillbaka honom igen. Så paralyserad av skräck är han inte ens av smällare, då går det ändå att nå honom även om han är hysteriskt stressad...

Vet inte riktigt hur jag ska ta det här? På ett sätt är det ju bra att han faktiskt flyr, för skulle de någon gång komma lösa så vet jag att han aldrig skulle gå emot och försöka försvara sig, utan istället sticka. Men samtidigt så känns det väldigt olustigt då man inte vet hur länge han skulle orka springa ifrån dem och han skulle definitivt inte brytt sig om varken bilvägar eller annat farligt som kommit i hans väg, eller haft koll på vart han sprungit. Skulle han skada sig i flykten och de hinna ikapp skulle han inte ha en chans alls att klara sig...

Vill bara skrika åt käringjäveln att göra nåt åt sina hundäckel och i så fall skaffa en cavalier eller pudel som hon KANSKE skulle klara av att ha. Varför i helvete ska folk skaffa sig hundar de inte kan hantera eller ta hand om på rätt sätt???

Hur ska jag hantera nästa möte utan att själv explodera???!!


Kvällen har annars varit himla bra. Richard kom hit efter jobbet för matlagning tillsammans och T-provning :p Det blev tacos till "Lejonkungen 1½", den e ju KUNG! :p Av mina 10 T-sorter blev det sedan Resö-T för båda oss två till kvalitetsprogrammen "Sommar i Sverige" och "Grannfejden". Vid 23 var det dax för R att CYKLA hem den dryga milen i ca - 6-7 grader... Inte riktigt klokt enligt mig, men varken jag eller mina vänner kan väl beskyllas för att vara helt kloka alltid.

Go natt! :)


**Like it, love it** /Sarah