Få förunnat

Fasen va bra man har det egentligen.

Avslutade dagen med en sen middag i solnedgången nere i segelbåten med mamma och pappa, va så himla härligt!

Medans jag satt där i sittbrunnen å såg på havet, Combat som sprang runt, båtarna i hamnen, och solen gå ner, medans mamma och pappa fixade disken och packade ihop började jag fundera på hur bra man faktiskt har det. Hur många har haft det som jag egentligen?

Mamma och pappa som fortfarande är tillsammans, aldrig bott i lägenhet utan i "kedjehus" när man va liten med många andra barnfamiljer runt omkring och i villa när man blev lite äldre, alltid blivit körd och hämtad på aktiviteter, alltid fått mina aktiviteter betalda (ridning, friidrott, gymnastik + mycker mer när man va mindre och "testade runt"), varje jul och födelsedag har man fått det man önskat sej och mer därtill, haft en pappa som trotts litet intresse ställt upp och gått upp i ottan för att köra på tävlingar med hästarna å suttit på tävlingsplatsen hela dagar, eller haft sena kvällar då han fått köra med transport till träningar, haft en mamma som trotts enorm hästallergi låtit mej rida och leva "hästlivet". Haft sommarställe och båt hela livet, fått vakna å dra upp rullgardinen å se kossorna beta utanför å havet lite längre bort, fått somna i ruffen på båten medans föräldrarna suttit uppe med vänner å pratat sövande med varandra, sprungit på klippor barfota å fikat krabbor till förbannelse, haft ansvar över att vara "hopp-i-land-kalle" redan som plutteliten, haft egen liten plasteka redan när jag va 11-12 år med motor som vi hängde ett ankare i fören på för att den skulle plana hyfftat iaf :P

Har aldrig gått på dagis utan mamma har alltid vart hemma med oss och hittat på kul saker, alla lov har jag fått vara ledig istället för att gå på fritids, hela sommarloven flyttade vi till landet å kom hem när skolan börja igen, ibland tog vi t om längre sommarlov om vädret va extremt bra och stannade lite extra på landet, skolan kunde vänta... Varje år har vi tagit en vecka extra ledigt från skolan och tillbringat den tillsammans med min bästa väns familj i en stuga i Hemsedal och åkt skidor, började åka redan som 4åring eftersom pappa är gammal "skidfanatiker", det skulle börjas i tid!

Eftersom vi haft landet (Galtö/Resö) och jag varit extremt flygrädd så har vi sällan gjort några solresor men några har hunnits med, iaf 2, 1 till Canarieöarna och en till Thailand, vi har även bilat till Italien och i England där vi tittade på finalen i Tall Ship Race bland annat. Många bilturer i Sverige och Danmark har det oxå blivit tillsammans med mamma, syrran och kompisar, har nog varit i varenda park som finns; Vimmerby, Astrid Lindgrens värld, Legoland, Lejonparken, Ölands djurpark mm mm mm. Vårat hem har alltid stått öppet för kompisar att komma hem till, är väldigt sällan vi ätit en middag bara familjen utan det var nästan alltid någon extra kompis som var med, det har alltid varit obegränsat med hur många kompisar man fått ta in viket jag kommer ihåg att flera kompisar hade "maxgränser" på. Ofta har vi ätit ute på restaurang utan att planera speciellt i förväg, man har fått ett infall och sug och åkt in till stan helt enkelt, de flesta helger har vi ätit extra god mat hemma och skaldjur i olika former är inget ovanligt inslag, snarare regel än undantag.

När man blivit äldre har det inte varit fy skam heller, fick en Scooter att köra runt på utan att jag ens bad om det, körkortet betalt och en mamma som bokade alla prov å puschade mej att ta det fort, hade kortet redan 3 månader efter att jag yllde 18, i stort sett alltid fått låna bilen när jag velat och behövt och de har litat på mej till 110%, aldrig några misstänksamma frågor eller rotande i rummet efter cigaretter eller alkohol, kanske e därför jag inte drack för ens jag blev 17 år heller och aldrig än idag provat att röka? Det tror jag iaf, får man ett stort förtroende från sina föräldrar och support i sina intressen tror int ejag att man behöver eller ens kan med att missbruka det förtroende man får... Iaf kunde inte jag det. Nu på senare år har vi även haft lyxen och möjligheten att kunna köpa en egen sjöbod med stoor brygga på landet, köpt stor segelbåt samtidigt som vi även har motorbåt, kunnat ha nya fina bilar som regelbundet byts ut när de blir några år, och fortfarande står dörrarna öppna för vänner från alla håll å kanter. Bryggan vid sjöboden är mer en ungdomsgård än ett lugnt ställe för familjen att vila ut sej på :P Genom bra bankkontakter har jag även sluppit det där med att leta lägenhet och förgäves stå i lägenhetsköer eller hyra i 2a hand som många får göra och leva lite i ovisshet. Sitter i min egna lägenhet idag som få är förunnat i min ålder, men jag har tagit lånet helt själv och betalar av allt ur egen ficka, men utan de kontakterna hade jag aldrig fått det lånet som behövdes.

Varför skriver jag detta nu då? Jo, jag behövde helt enkelt påminna mej själv om hur jäkla bra jag haft det och faktiskt har det med föräldrar som gjort allt för att man ska få det så bra som möjligt och aldrig lämnat oss åt sidan, det de har gjort har jag och min systar varit med på. Det är faktiskt först nu, när jag flyttat hemifrån och Elin oxå är stor (20 år!! *shit*) som de börjar göra saker på tu man hand, som att gå ut å äta och åka utomlands och så. Det tycker jag är beundransvärt och är oerhört tacksam över att få ha varit med på alla tänkbara och otänkbara saker under min uppväxt!! Självklart finns det en hel del som varit jobbigt och som man velat ha annorlunda med, men i denna blogg tänkte jag bara ta upp allt possitivt, just för att man har så lätt för att se vad man INTE har istället för VAD man har...

Det jag undrar över är om man någonsin kommer att kunna ge sina egna barn det som man själv har fått. För det vill man ju, de ska ju få ha det minst lika bra som man själv haft det... Å hur fasen ska man lyckas med det, är ju en del att slå faktiskt... :S