Ibland är positivt negativt, och tvärt om...

Hann/orkade inte skriva igår, hamnade bland annat i en intressant diskussion med en kompis (när kan man börja kalla någon för kompis, vart går gränsen mellan kompis och bakant? Jaja, tar mej friheten att säga kompis iaf, för det känns mer så än bekant iaf :P ) angående ett problem som finns inom en viss hundsport i dagens läge, som vi är överrens om måste lösas på något sätt i alla fall. Jag tycker verkligen det är intressant med diskussioner och att försöka se på olika saker ur olika synvinklar och ur andras perspektiv än just bara mitt eget. ...Men det var ju inte detta jag skulle berätta om nu egentligen, så jag slutar denna tankebanan här och nu innan det tar över hela detta inlägget. Har en tendens att komma in på olika sidorspår och förvilla mej bort i massa tankar och funderingar :P

Det jag skulle rapportera om och lovade redan igår kväll, är ju "ledststus x 2", alltså både mina och Combats provresultat.

Hmm, hur ska jag börja... Kan väl säga att en av oss är på pappret och enligt prover frisk och en av oss är på pappret något "defekt". MEN den som på pappret är fullt frisk är den som har ont och den som på pappret är "defekt" mår bra som ett föl på grönbete...

Börjat lista ut hur det ligger till??

Jo, såhär är det: Mina provsvar säger att jag har jättebra värden och är frisk och kry, inga kroniska inflammationer i lederna, ingen reumatism eller liknande. MEN ändå har jag ont och har haft i många många år, samt att det blivit värre på vissa ställen.

Combat däremot har jag nu fått svar att han har C höfter tyvärr. MEN han har inga som helst problem eller besvär av det (man mäter hundars "friskhetsgrad" på höfterna i en A-E skala, där A & B är fullt "friska", eller "utan anmärkning" som det hette förr) och kommer troligtvis aldrig att ha problem med det heller. Han är alltså på pappret "något defekt", men i verkligheten mår han hur bra som helst. Ska tillägga att AD resultatet (armbågarna) var UA (utan anmärkning) dock :)

Va kan man dra för slutsattser av detta då? Eller hur tänker jag rättare sagt?

Bara för att det står en sak i ett papper betyder det inte att det i praktiken är så, och ett positivt svar behöver inte betyda att det är det svaret man vill ha. Jag hade hellre fått ett svar om att de hittat någonting som är fel med mej, och att man i så fall hade kunnat göra någonting åt det genom t ex rätt inriktad träning, medicin eller annat. Nu är jag tillbaka på ruta 1, vet ingenting mer än vad jag gjorde innan jag betalde de 120:- och blev tappad på 5 rör blod. Vad göra??!! Läkaren sa att om proverna inte visade någonting så tyckte han att jag skulle testa att börja träna och köra sjukgymnastik i ca ½ år och sedan återkomma om besvären kvartstår. Men, jag vet ju redan nu att det inte kommer att försvinna för det. Det kommer säkerligen bli bättre, men jag kommer fortfarande ha ont. Detta vet jag ju sedan långt innan eftersom jag haft ont så länge, vare sej jag tränat eller inte. Jag får helt enklet börja kriga för att få remiss till röntgen.

Tvärt om blir/är det i Combats fall, han har ju inga problem alls men jag vet om att han enligt mätningar är lite "defekt" och kan ha uppsikt på det och kanske lägga ner lite extra tid på att bygga muskler runt höfterna på honom i förebyggande syfte. Men som sagt tror jag inte att han kommer att få några besvär med höfterna eftersom Bergeérna är så lätta, men skulle det vara så att jag har fel så vet jag ju varför det är så och hur jag ska jobba med det.

Så; Det är alltså enligt mej bättre att få ett negativt besked för någonting som idag är bra, än att få ett positivt besked för någonting som idag är kasst.

Någon mer som håller med i mitt något flummiga resonerande?