16/2 - Flygfobiångest

Fyy, känner mig riktigt patetisk just nu!

Jag KAN flyga
men jag är förbannat rädd!!

Fick precis ett mail från min kollega som undrade om det var OK för mig att jag flög upp till Sthlm tillsammans med honom och min andra kollega (med lovord om att isf få hållas i handen) nu när vi ska på mässa i slutet av mars, eller om jag vill ta tåg upp själv. Anledningen till att han frågar och inte bara bokar för mig också är, som ni säkert listat ut, att jag är väldigt, väldigt flygrädd...

Fick panik av orden i mailet och ville på direkten svara "tåg!!!!", men räknade till 10, bet ihop och svarade (med hjärtklappning) "flyg" - direkt när jag klickat på "skicka" vällde tårarna och panikångesten upp.

Fan å helvete rent ut sagt att jag ska känna såhär, hatar det! Det enda jag gör är att begränsa mig själv, men jag kan bara inte styra det, jag VET att det är farligare att åka bil och yada, yada, yada - jag vill INTE vara rädd, men jag är det så förbaskat mycket och har alltid varit.



...fick till svar "Bra att Du tänker så och tränar för det kommer nog bli en del flyg för Dig senare i livet! Vill Du gå en kurs för flygrädda så kan vi ordna det?"

Har svarat på frågan och har nu tagit klivet närmare en hjärnskrynklare... Har under flera år haft Kognitiv Beteendeterapi i tankarna, men aldrig tagit tag i det - just för att det skrämmer mig. Men nu, nu är det dax!

Hur ofantligt rädd jag än är, så måste jag säga att det är väldigt fascinerande och vackert att se jorden från ovan. Senast jag flög var 2006 tror jag... Innan år 2000 totalvägrade jag flyga från att jag var 3 år ungefär, fick sedan en Spanienresa med familjen i julklapp 1999 och då var det helt enkelt bara att göra det, men med krav att få lugnande medicin (Stesolid), mellan 2000-2006 har jag sedan flugit till Spanien ytterligare 1 gång, till Grekland (ön Zakynthos), till Thailand och Sthlm - alla gånger utom 1 (hem från ett "hundmöte" i Sthlm, då B1 fick agera ordbajsplank och nervkontrollerare istället) har jag tagit lugnande.
Jag är dock inte typen som gråter, blir hysterisk och visar att jag är rädd, utan jag går mer in i mig själv och skjuter undan alla tankar så gott det går, ingen i sällskapet får säga ett ord om själva flygningen och jag försöker sysselsätta mig med diverse olika tidsfördriv som tidningar, böcker, prata, prata, prata med mitt resesällskap osv.

Hem från Thailand

...tur att jag har kvar Stesolid hemma :p

**CREA DIEM** //Sarah