Trodde att det var mest för chocken igår att få reda på att Davids lägenhet är borta, som jag grät, men när jag såg tidningsartikeln och bilderna från idag så bara det forsar fram igen. Hur kan det bara hända??
Skönt att veta att liite saker klarat sej i alla fall, som porslin och en del andra köksgrejer och FOTOT, fotot som jag gick och tänkte på hela dagen igår och grät för, fotot som jag vet att han älskar så, fotot som han lagt ner mycket jobb och tid på att ta, fotot på Texas som hoppar bland klipporna.
http://www.gt.se/nyheter/1.1253445/lagorna-tog-deras-hem
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=436653
http://jinkan.bilddagboken.se/p/main.html
Som sagt, tänker på er vännen, önskar jag kunnat göra någonting för att göra det bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar