Konstigt att även fast man är inställd på något från början (negativt alltså), så blir man ändå nedslagen när det blir så med. Man visste ju att det skulle bli så, varför reagerar man som man gör då? Speciellt när man innan själv inte ens vet riktigt vad man vill, utan bara hoppas på någonting... Men i den här frågan vet jag nog definitivt nu iaf, och det är ju skönt till viss del att ha kommit till insikt med det.
Hela kvällen har varit väldigt slapp, skulle egentligen tagit tag i massor av saker, men kom liksom av mej. Sitter och pillar med mitt CV nu, ska ju skicka in det imorgon... :S Ska skriva ett personligt brev med, eller redigera och uppdatera det jag har iaf.
Combat har fått en vilodag från all träning idag. Blev bus med Mister (som förövrigt borde gå under namnet "Bulldozer") och lugn promenad, nu ligger han och gnager på ett ben och har det skönt. Mister blev hämtad 22:30 och jag fick en liten förhint av att någonting är på väg med post till mej... =) *spännande*
Ska pilla vidare med mitt CV och brev en stund, duscha och sedan lägga mej innan 01 iaf... Imorgon bitti 09:15 har jag ett säljmöte som jag iaf hoppas lite på. Men varför gå och hoppas på någonting egentligen? Man blir ju bara besviken, hur man än gör...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar