30/3 - Respekt & förtroende?

Ni kanske såg en annons på Blocket i december 2011 om en liten valp på 9 veckor som skulle säljas - pga att de som precis köpt henne upptäckte att hunden varken var rumsren eller koppelvan m.m. när de fick hem den... Ja helt absurt och tragiskt verkligen! 

Av en slump hamnade jag in på en väldigt intressant blogg för några veckor sedan och ganska så snabbt så hittade jag ett inlägg som hette "Minns ni Bekah?" - läste vidare och det visade sig att jag hamnat inne hos dem som tagit över just "annonsvalpen". En helt fantastisk historia, blev så rörd av deras engagemang att det trillade någon tår till och med... Inte nog med att de gjort en solskenshistoria av denna tragiska annonsvalp, utan det stod även massor av annat matnyttigt och klokt inne på denna blogg, som nu ligger bland mina favoriter =)

Nedan har jag, med blogg-innehavarens godkännande, kopierat en text just från denna blogg, rakt av, som jag tycker är fruktansvärt klok och får fram mycket av hur jag själv tänker kring hund och hundträning. Läs själv och fundera på hur du tänker kring detta - vad är respekt och förtroende för dig?

//citat

Respekt & förtroende

Respekt – ett misshandlat och missförstått ord
På 1970 och -80 talet, faktiskt fortfarande i vissa kretsar, har man stenhårt hävdat att en hund ska veta vem som bestämmer, och visa respekt. De flesta problem som hundar visade upp, skylldes på ”dåligt ledarskap” – du måste visa hunden vem det är som bestämmer! Tyvärr betydde detta oftast, att man skulle ta i ordentligt och sätta hunden på plats, ofta med våld av olika slag. Under 1990-talet och framför allt nu under 2000-talet, har grupper med betydligt mjukare åsikter dykt upp, som starkt motarbetar detta synsätt och fördömer denna ”respekt” som hunden avkrävs. Man kan, om man vill se begreppet ur ett annat perspektiv, sätta ett likhetstecken mellan ordet respekt, och ordet förtroende. Tänk dig ett scenario där valpen eller hunden vaktar matskålen, vilket den inte får göra. Om hunden ska sluta vakta matskålen för att den ska respektera dig, så ser du nog en sak framför dig. Men om du tänker dig att hunden måste lita så pass mycket på dig, att den inte vaktar matskålen – då ser du inte samma sak, eller hur..?

Hund och människa – ett kamratskap
Våra hundar är de mest trogna, lojala och framför allt anpassningsbara djur som finns. De är våra bästa vänner, friskvårdare och arbetskamrater. För många människor betyder hunden enormt mycket, på många olika sätt. Men när vi köper en hund, så köper vi varken respekt eller förtroende, utan det är något som vi måste förtjäna. Detta tar tid, och det kräver engagemang. Det finns ingen anledning för oss att förvänta oss att ”hundar ska lyda” eller ”hundar ska visa respekt” just för att de är hundar och vi är människor. Hundar är otroligt intelligenta, de har självbevarelsedrift och de har integritet (dock inte på samma sätt som människor – de har egna känslor och reaktioner), och de förtjänar också respekt från vår sida. Försök att betrakta relationen till din hund som ett kamratskap som ska pågå i många år, ett samarbete, ett partnerskap med ömsesidig respekt och beundran och tillit. Och bestäm dig för, här och nu, att du ska lära din hund att lita på dig.

Att inte vakta resurser
Vi får ofta höra att det är viktigt att vi lär våra hundar att inte vakta saker (matskålen, tuggben, leksaker osv. – vi kallar det resurser), och att detta måste vi lära dem redan när de är små. Nitiska som vi är övar vi, t ex med matskålen; ner med skålen, låt hunden börja äta, bort med skålen. Om och om upprepar vi proceduren. Vi gör det med hundens tuggben också, för att se att det inte är någon skillnad. Och likväl, trots vårt idoga övande – så börjar valpen eller unghunden snart att vakta sina resurser. Och vi blir förtvivlade för att vi misslyckats trots att vi ansträngt oss så. Tyvärr, börjar hunden ofta vakta just för att vi övat på det här sättet.

En hund som vaktar en resurs, är inte dominant och försöker inte klättra i rang – den vill bara ha sin resurs ifred. I vargflockar vaktar ranglägre sina resurser från de ranghögre också, det är deras fullkomliga rätt att försvara sitt fynd och betyder absolut inte att de är ute efter någon högre position.
Nu är det ju dock så att vi ibland måste kunna ta ifrån hunden en resurs – om detta t ex består av något olämpligt den hittat ute. Dessutom passar det sig inte med en hund som våldsamt försvarar sitt tuggben om det springer omkring barn i huset. Så även om vakt och försvar är naturligt för hunden, så måste den lära sig att inte göra det. Vi måste lära hunden att lita på oss.

Vad beträffar matskålen, så behöver vi aldrig plocka undan skålen. Vi kan hålla i skålen medan hunden äter. Vi kan ta mat ur skålen och låta hunden äta från vår hand. Vi kan gå förbi när hunden äter, klappa den lätt och lägga något riktigt gott i skålen – som en glad överraskning. Tränar vi på det sättet, kommer hunden att uppfatta vår närvaro som både säker och positiv och den har ingen anledning att försvara skålen, eftersom den aldrig tror sig bli av med den. Hunden litar på oss.

Tuggben och leksaker då? Samma sak där. När hunden ligger och tuggar på ben, så gå fram och erbjud en köttbulle. Hunden släpper benet en kort sekund för att ta emot köttbullen – och det räcker. Eller byt; ”du får det här grisörat om jag får ditt ben”. Hunden lär sig att den inte förlorar något på att släppa ifrån sig det den har. Hunden litar på oss.

Försök tänka såhär; för varje sak vi vill lära hunden att inte göra, finns det något vi kan lära in istället.
Hunden får inte dra i kopplet – hunden ska gå fint i koppel
Hunden får inte skälla och hoppa när det kommer gäster – hunden ska sitta när det…
Hunden får inte strunta i vad jag säger – varför tycker hunden att jag är ointressant?

Förstår ni ”tänket”? Det handlar om att skapa en positiv relation, där vi verkligen ser på vår hund som en kamrat – förvisso en kamrat som ska lyda, men som ska göra det på grund av förtroende och glädje. Och för att hunden känner att den har något att vinna på det.
När man förstår och kan börja ta till sig av sådana tankegångar; då är man på väg mot det riktiga kamratskap, som hundägandet kan och bör vara!
//slutcitat

Tänkvärt, eller hur?

Bloggen jag pratar om, och tagit texten ifrån heter "Hund till tusen" och ligger på Wordpress - klicka här för att komma till bloggen (den ligger även inom kort på mina länkar som jag ska ta tag i inom snar framtid...)

Tack Jeanette för att jag fick låna din text!

**CREA DIEM** //Sarah